Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1007
Norge (Historia — 1389)
1008
adel. Under en ny kamp med
kyrkan blev Sverre till sist bannlyst,
och biskoparna, främst Nikolaus
Arnessön, skapade det mäktiga
baglerpartiet (1195). Striden blev
en verklig folkkamp, som ödeläde
N:s välstånd. 1201 hade Sverre
segrat, men under sonen Håkan
(1202—04) och systersonen Inge
Bårdsson (1204—17) samt
delvis under sonsonen Håkan
Håkansson den gamle
(1217—63) skakades N. ännu av
tronstridernas efterverkningar.
Först 1208 nedlade baglerna
definitivt vapnen. Prästerskapet var
dock föga försonligt utan
understödde en snart besegrad
mot-konung, hertig Skule. Håkan lade
de sista oavhängiga kolonierna,
Island och Grönland, under N.
Med Skottland utbröt ett krig om
Hebriderna och Man, vilka dock
1264 av Håkans son Magnus
Lagaböte (1263—80) avstodos
till Skottland mot en årlig avgift.
På en rad herremöten
utvecklades en livlig
lagstiftningsverksam-het. Järnbörd, blodshämnd m. fl.
barbariska sedvänjor avskaffades.
En gemensam landslag och en
stadslag utarbetades. Det odelade
konungadömet erkändes liksom
primogenitur. Ett kungligt
administrativt kansli utvecklades,
likaså bildades ett riksråd. För
städerna och handeln var senare
delen av 1200-t. en uppsvingets
tid. Jämte den gamla förbindelsen
med England och Nederländerna
blev nu den med Tyskland av vikt,
särskilt för Bergen. Håkan V
sökte värja de norska borgarna
mot de privilegierade tyskarnas
intrång. Mot adelns
rusttjänst-skyldighet svarade en viss
skattefrihet. Prästerskapet förvärvade
ökade privilegier av Magnus och
av sonens, Erik
Prästhata-ren (1280—99), förmyndare,
vilka även förde krig mot
hanse-städerna. Eriks broder Håkan
V Hål ägg (1299—1319) ingrep
i de skandinaviska konflikter, som
föranleddes av hans svärsons,
hertig Erik Magnusson, ärelystna
planer (se Erik sp. 1157) och
upphävde lendermännens
baronvärdighet. Den
skandinaviska unionstiden 1319
—1 5 3 7. Håkan V efterträddes
1319 av dottersonen, Magnus
Eriksson av Folkungaätten,
varigenom N. s. å. kom i
personalunion med Sverige. Adelns
missnöje med att Magnus förbigick
N: s råd tvang honom att
överlämna konungavärdigheten till
sin yngre son Håkan VI (1343
—80), ehuru han under dennes
minderårighet ledde
utrikespolitiken. Håkans ingripande i
Danmarks kamp mot hansestäderna
bragte N. svåra prövningar.
Håkan förde även krig mot Albrekt
av Mecklenburg, som 1364
undanträngt honom från Sveriges tron.
Under sonen Olof (1380—87)
kom N. i union med Danmark.
Begeringen fördes då av riksrådet.
Vid mitten av 1300-t. hade N.
hemsökts av digerdöden (se d. o.),
som orsakade en allmän
ekonomisk nedgång. Från slutet av årh.
fingo de tyska köpmännen hela
utrikeshandeln i sina händer.
Allteftersom adeln minskades i
antal och betydenhet, blev
bondens ställning friare och mera
ansedd, men allmogens politiska
intresse var ringa. Unionen med
Danmark fortsattes genom Olofs
moder Margaretas val till
N:s riksförmyndare. 1389, då
hennes systerdotterson, Erik av
Pommern, hyllades ss. norsk
konung, utvidgades den till
Kalmarunionen (se d. o.). Eriks för
danskarna partiska politik
framkallade en bonderesning under
led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
