Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Norge (Historia — 1666)
1010
ning av Amund Sigurdsson Bolt,
vilken endast med svårighet
kuvades. Erik avsattes och
efterträddes av Kristofer av
Bayern (1442—48). 1449 lyckades
svenske konungen Karl
Knutsson med stöd av ärkebiskopen
Aslak Bolt vinna N: s krona, som
han emellertid f. å. nödgades
avstå till förmån för danske
konungen Kristian I (1450—81).
Efter dennes kröning beslöts på
ett danskt-norskt rådsmöte i
Bergen, att bägge rikena skulle vara
förenade till evig tid och i
samråd välja konung. Kristian I, som
råkade i ekonomiskt beroende av
hansestäderna, utsträckte
ytterligare deras privilegier och gav
danska riksrådet inflytande i
norska angelägenheter. Orkney- och
Shetlandsöarna pantsattes till
den skotske konungen. Kristian
I:s son Hans (1483—1513)
avkrävdes en handfästning, som
starkt ökade riksrådets och
adelns makt. Ett farligt uppror,
lett av stormannen Knut Alvsson,
utbröt i N. 1501 i samband med
uppror i Sverige. Det kuvades
med stor hänsynslöshet av
Kristian II (1513—23, 1506—13
vicekonung i N.). Denne styrde
enväldigt och arbetade på landets
frigörelse från tyskarnas
handelsvälde. Under Fredrik I (1523
—33) vann riksrådet med
Vincents Lunge i spetsen den verkliga
makten i N. Av missnöje med
konungens lutherska sympatier
trädde ärkebiskop Olof
Engel-brektsson i förbindelse med den
avsatte Kristian II, men dennes
försök (1531) att återta N.
misslyckades liksom ärkebiskopens att
hävda ett slags självstyrelse, och
Kristian III (1534—59)
lyckades i samband med Grevefejden
(se d. o.) återvinna N. — Den
danska tiden intill
en
väldet (15 3 7—16 60). N.
blev nu ett danskt lydrike och det
norska riksrådet försvann, men N.
behöll dock sina gamla lagar. Med
reformationen följde dansk
kyrkoordning och bibelöversättning
samt en grundlig reduktion av
kyrkogods. Politiskt förlorade
prästerskapet sin betydelse. Det
danska skriftspråket blev
allmänrådande, och inflyttade danskar
togo i stor utsträckning
ledningen. Ekonomiskt var 1500-t. och
förra hälften av 1600-t. en tid
av uppsving för N. Särskilt
viktig var utförseln av trävaror.
Dock voro bönderna betryckta och
reagerade med flera resningar.
Kristian IV (1588—1648)
genomförde bl. a. ökad kontroll
över ämbetsmännen. De gamla
lagarna från 1200-t. omarbetades
till ”Kristian IV:s lov” (1604).
Kristiania grundades invid det
1624 nedbrunna Oslo.
Silverfyn-digheterna vid Kongsberg
upptäcktes, och flera av N:s bergverk
(Röros, Eidsvold) anlades. Kriget
med Sverige 1643—45 medförde,
trots ståthållaren Hannibal
Sehe-steds tappra försvar, förlust av
Jämtland och Härjedalen.
Fredrik III (1648—70) avsatte
Sehe-sted och reducerade starkt
ståt-hållarskapets myndighet. Vid
krigsutbrottet med Sverige 1657
ryckte den norska hären in på
svenskt område, men en följd av
kriget blev förlusten av Bohuslän
1658. — Under danskt
envälde 166 0—1 8 1 4.
Arv-konungadömet och den fulla
suveräniteten, som i Danmark
genomförts 1660, erkändes utan
svårighet av de norska
ständerna f. å. Med enväldet följde en
utpräglad centralisation av all
makt hos konungen i Köpenhamn.
Dock upprättades 1666 en
överhovrätt som mellaninstans mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
