Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327
Opera
1328
— 1700-t. Italien. Under 1700-t.
framträdde O. dels som tragisk O.,
O. seria, dels som komisk O.
Normerande för den förra blev den
neapolitanska O. I texthänseende
reformerades O. av Z e n o och
Metastasi o, vilka skapade ett
drama, som genom sin ideella
lyftning närmade sig till antika
förebilder. De musikaliska
huvudformerna voro recitativet och
arian. Recitativet uppbar den
dramatiska handlingen, under det
arian i regel blev bärare av från
handlingen frigjorda lyriska
ut-gjutelser (konsertopera).
Formellt gestaltades arian så gott
som uteslutande som dacapoaria
(A B A), en formtyp, som visserl.
uppstått redan på 1650-t. men
som först av Scarlatti och
efterföljare genom en bredare och
musikaliskt rikare utbyggnad
erhöll sina särdrag. Hos
Scarlatti, H ä n d e 1 och ett flertal
av periodens tidigare och mera
betydande tonsättare (jfr
Italiensk musik sp. 1658)
överskylde de musikaliska
förtjänsterna ännu de dramatiska bristerna.
Men dessa framträdde desto
tydligare i det följande, särskilt i
arian, som helt frigjord från det
dramatiska sammanhanget icke
sällan erhöll en vokalt glänsande
men i främsta rummet på yttre
virtuositet byggd utformning. En
reaktion mot denna förflackning
inträdde redan med Hasse men
vann först hos dennes efterföljare
större betydelse. Först med
Gluck (se d. o.) skapades
emellertid en seriös O. med delvis
nya former och nytt idéinnehåll.
— Jämte den tragiska O. hade
på 1600-t. i Italien även
uppstått en komisk O. Men denna
hade småningom urartat och mist
sin betydelse som självständig
form. På 1700-t. utbildades ur
intermezzot (se d. o.) en ny
komisk O., som inom och utom
Italien vann en snabb spridning.
Förd till sin första klassiska
toppunkt med Pergolesis Serva
padrona, ägde denna O. (O. buffa)
i motsats till den tragiska en
utpräglat folklig karaktär.
Karaktäristisk för operabuffan under
ett senare skede blev den av
Logroscino införda finalen
(se d. o.), vilken ytterligare
utbildad av bl. a. P i c c i n i (La
buona figliuola) slutligen hos
M o z a r t (Figaros bröllop och
Don Juan) nådde sin konstnärliga
fulländning. — Samtidigt med
operabuffan utbildades mer 1.
mindre självständiga former av
den komiska O. i flera av Europas
kulturländer. Typbildande för
England blev den 1728 uppförda
The BeggaFs opera av G a y, en
parodi på den samtida O. seria, i
vilken recitativet utbytts mot
talad text och ariorna mot
folkmelodier (balladopera). —
Föregångare till den franska komiska
O. voro folkliga sångspel
(parodier 1. harlekinader), som från
slutet av 1600-t. uppfördes på
olika smärre teatrar i Paris. Till
en början utgjordes musiken i
dessa primitiva skådespel endast
av kända melodier (vaudeviller),
som för tillfället anpassats till
texten. Men småningom
tillkom-mo även stycken med
självständig musik, och samtidigt
ombil-dades texten i litterär riktning
av bl. a. L e s a g e. Under
påverkan av operabuffan, som
tidigare efterbildats av Rousseau
(Le devin de village),
utformades slutligen detta sångspel mot
slutet av 1700-t. till en komisk
O. i egentlig mening (O.
co-mique), vilken i formellt
hänseende skilde sig från buffan genom
talad dialog. I texthänseende
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
