Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris, Frankrikes huvudstad - Paris, trojansk prins - Paris, Gaston - Paris, John - Paris, Louis-Philippe - Pariserblått - Parisiska blodsbröllopet - Parisdeklarationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1661
Paris—Parisdeklarationen
1662
befolkningens mod och
uthållighet slutade med kapitulation.
Kort därpå blev P. skådeplatsen
för Pariskommunens (se d. o.)
uppror, som åsamkade det svåra
skador. Sedan dess har P. snabbt
utvecklats, blott med ett avbrott
under världskriget, då det tidvis
var starkt hotat och utsattes för
bombkastning och beskjutning.
Pa’ris, trojansk prins, son till
konung Priamos och Hekabe.
Sägnen berättar, att de tre
gudinnorna Hera, Atena och Afrodite, vilka
råkat i tvist om Eris’ (se d. o.)
äpple ”till den skönaste”, utsågo
P. till domare. P. tilldelade
äpplet åt Afrodite, som lovat skaffa
honom jordens vackraste kvinna
till maka. Den skönaste var
konung Menelaos’ gemål Helena,
vilken P. bortrövade. Detta gav
upphov till det s. k. Trojanska
kriget. Jfr Trojasagan.
Paris [-ri’ss], Gaston, f.
1839, d. 1903, fransk filolog och
litteraturhistoriker, prof, vid
Col-lège de France 1872, dess chef
1895, led. av Fr. akad. 1896. P.,
sin tids mest framstående
romanist, har såväl genom sitt
författarskap som sin lärarverksamhet
spelat en banbrytande roll inom
romansk språkforskning och
litteraturhistoria; han ägnade sig
huvudsaki. åt studiet av fransk
medeltidslitteratur. Bland hans
talrika arbeten märkas La poésie
du moyen dge (2 dir, 1885—95)
och handboken La littérature
franqaise au moyen dge (1888;
5:e uppl. 1914). P. grundläde
tidskrifterna Revue critique (1866)
och Romania (1872, tills, med P.
Meyer). Han hade även många
svenska lärjungar.
Paris [pæ’rris], John, pseud.
för en envist anonym engelsk
diplomat, vilken utgivit mycket
uppmärksammade, starkt
realis
tiska skildringar från Japan,
opponerande mot den
traditionella, romantiska uppfattningen av
landet (Kimono, 1921, sv. övers.
1923; Sayonara, 1924; sv. övers,
s. å.; Banzai, 1925; sv. övers.
1926).
Pari’s [fr. utt. -ri’],
Louis-Philippe (Ludvig Filip),
greve av P., f. 1838, d. 1894,
Ludvig Filips av Frankrike sonson,
tronföljare 1842. Han utgav bl. a.
reseskildringen Damas et le Liban
(1861), skrifter i arbetarfrågor
samt en skildring av
Nordamerikanska inbördeskriget. Som
tronkandidat gav han försteget åt
greven av Chambord men uppträdde
efter dennes död mera
anspråksfullt och utvisades 1886.
Pari’serblått, finare kvalitet
av berlinerblått (se
Färgämnen sp. 864).
Parisiska blodsbröllopet, se
Bartolomeinatten.
Parisdeklarationen, en 1856
efter Krimkrigets (se d. o. sp.
1332) slut på kongressen i Paris
av Frankrike, Ryssland, Preussen,
Sardinien, Turkiet och Österrike
undertecknad förklaring ang.
vissa fundamentala grundsatser för
sjökrigsrätten. P., som är ett av
folkrättens mest betydelsefulla
dokument, innehåller
bestämmelser om kaperiets avskaffande, om
skydd av fientligt gods under
neutral och av neutralt gods
under fientlig flagg samt fastslår
principen om blockads effektivitet
(se Neutralitet och
Blockad). Till P. ha hela den
civiliserade världens stater anslutit
sig. Visserl. vägrade För. Stat,
först att formellt göra det, då de
ej velat vara med om kaperiets
avskaffande, utan att samtidigt
privat egendoms okränkbarhet i
sjökrig erkändes, men de för
kla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
