Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflexer - Reflexion - Reflexionsinstrument - Reflexiv - Reflexrörelse - Reform - Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Reflexion—Reformationen
912
nom bortfall av stora hjärnans
komplicerande inflytande kunna
rena reflexrörelser (ss.
hopprörelser vid knipning av bakbenen
m. fl.) lätt visas. Efter
förstöring av ryggmärgen erhållas ej
R. — Reflexkramp, vanl. vid
överkänslighet i nervsystemet 1.
vid stark sensibel retning på
re-flexväg framkallad kramp.
Reflexio’n (jfr
Reflektera). Psyk. 1.
Uppmärksamhetens återförande från
kun-skapsföremålen till den psykiska
verksamheten själv. — 2.
Eftertanke, medvetet överläggande. —
Fys. Återkastning av en
vågrörelse (ljus, ljud) från en yta,
som skiljer två olika media. Är
ytan ojämn, reflekteras
vågrörelsen diffust, åt alla håll; är den
glatt, blir R. regelbunden och
ligga den infallande och
reflekterade strålen samt ytans normal i
samma plan, infallsplanet.
Den reflekterade strålens
intensitet är mindre än den inf all
andes; förhållandet mellan dem
kallas reflexionsförmåga
1. albed o (se d. o.). Se även
Metallreflexion,
Reststrålar och Spegel. —
Tota’Ireflexion, se
Ljusbrytning.
Reflexionsinstrument, för
astronomiska iakttagelser
avsedda instrument utan fast
uppställning. Se P r i s m a c i r k e 1 och
S e x t a n t.
Re’flexiv (av lat. refle’ctere,
böja tillbaka), tillbakasyftande.
Jfr Pronomen.
Reflexrörelse, se Reflexer.
Refo rm (fr. céforme, av lat.
re-, åter, och forma’re, bilda),
omdaning, förändring (till det
bättre), förbättring. Om
religiöst-kyrkliga förhållanden användes
vanl. ordet r e f o r m a t i o’ n.
— Verb: r e f o r m e’ r a, — Adj.:
r e f o r m a t o’ r i s k. —-
Refor-m a’ t o r, omdanare, (samhälls-,
religions-) f örbättr are.
Reformatio’nen (jfr R e
-form), 1500-t:s stora religiösa
nydaningsrörelse inom den
västerländska kristenheten. Mot
medeltidskyrkans system hade redan
tidigare vissa personer uppträtt,
de s. k. ”R:s förelöpare”, framför
allt Wycliffe och Hus. Men dessa
hade ännu icke haft någon
segerrik positiv tanke att samla
reformkraven kring. Än mer gäller
detta om 1300- och 1400-t:s av
påveschismen och andra orsaker
framkallade arbete för en ”R. av
kyrkan till huvud och lemmar”,
vilket ledde till de s. k.
reformatoriska kyrkomötena (Pisa-,
Kon-stanz- och Baselkoncilierna, se
dessa ord). På detta sätt
förbereddes dock sinnena för en R. Av
betydelse var härvid även
humanismen genom den förnyade kritiken
av de kyrkliga missförhållandena
samt intresset för de bibliska
skrifternas grundspråk. R: s
egentlige banbrytare var Luther
(se denne), vilken med sin till
Paulus anknytande förkunnelse
om tron (sedermera kallad ”R:s
materialprincip”) uttalade det
förlösande ordet: frälsningen
vin-nes icke genom gärningar 1.
magiskt verksamma sakrament utan
genom den personliga förtröstan
på Guds nåd, uppenbar i Kristus.
Den enskildes, även ”lekmannens”,
gudsförhållande återfick härmed
den omedelbart personliga
karaktären: kyrka och prästerskap
in-togo ej längre en sådan
förmedlande ställning som förut. Det stora
nådemedlet var bibelordet (”R:s
f ormalprincip”). Gudst j änsten
omgestaltades: mässoffer och
helgonåkallan försvunno, och
predikan samt psalmsång på
modersmålet infördes. Med den
person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
