Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridderskapet och adeln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Ridderskapet och adeln—Ridning
1122
stående riddarna, senare på hela
det tjänstskyldiga adelsståndet. I
Sverige betecknade R. såväl adeln
i sin helhet som riddarklassen
spec. (se
Riddarhusordningen).
Ridderskapet och adeln, under
1500-t. uppkommen benämning på
det världsliga frälseståndet i
Sverige och Finland. Från 1626 blev
R. namn på den genom
riddar-husets inrättande skapade, av
hög- och lågadeln i förening
bestående korporationen ss. politiskt
riksstånd. Efter
representationsreformen 1866 kvarstår R. ss.
opolitisk offentlig korporation,
representerad genom adelsmötet (se d.
o.), vilket har grundlagsskyddad
vetorätt mot avskaffandet av
återstående privilegier. Nyadlade 1.
naturaliserade utländska
adelsmän kunna intagas i R. genom
inskrivning (in t r o duk t i o’n).
— I Finland fortbestod R. ss.
politisk korporation till 1905.
Ridderstad, Karl Fredrik,
f. 1807, d. 1886, publicist och
författare, från 1843 utgivare av
Östgöta Correspondenten. R. skrev
dikter, i vilka han tolkade
julirevolutionens frihetsidéer,
historiska romaner och skådespel samt
av Sue påverkade
sensationsromaner (bl. a. Samvetet eller
Stock-holms-mysterier, 3 dir, 1851).
Ridderstierna, se H e y s i g.
Ri’ddervold [-våll], Hans, f.
1795, d. 1876, norsk präst och
politiker, medlem av stortinget 1827
—42, biskop i Trondhjem 1843—
48, chef för kyrkodepartementet
1848—72. R., som ägde stor
administrativ förmåga, var på
sin tid den norska kyrkans
inflytelserikaste man. Själv politiskt
och kyrkligt konservativ,
motsatte han sig dock icke
välmotiverade reformkrav.
Ridgrimma, använd vid
rid
ning med tränsbett för att hindra
hästen att gapa, består av ett par
sidostycken samt en nosrem, som
spännes nedanför bettets ringar.
Ridhus, se R i d b a n a.
Ridikyl [-ky’l] (fr. ridicule),
löjlig.
Ridikyl [-ky’l], oriktig form
för redikyl.
Riding [ra’jding], East R.
[ist], North R. [nåth], West
R. [oe’sst], se Yorkshire.
Ridkonst, se Ridning.
Ridley [ri’ddli], Nicholas,
f. omkr. 1500, d. 1555, engelsk
reformator och martyr, biskop i
Rochester 1547, i London 1549,
Cranmers medhjälpare, jämte
La-timer bränd på bål i Oxford.
Ridning har sedan urminnes
tid stått i starkt beroende av
krigsväsendets, spec.
rytteritaktikens utveckling. Under
medeltiden, då striderna vanl.
utkämpades av ryttarhärar och
torne-ringar voro en omtyckt idrott,
spelade ridskickligheten och
hästdressyren stor roll. Med
eldvapnens införande inträdde en
tillbakagång. Först då anfallet till
häst i galopp med blanka vapen
under Karl XII:s tid åter visade
sig effektivt, kom även R. till sin
rätt. Lineartaktikens stela
former bundo likväl åter
utvecklingen. Med den vikt, som mot
slutet av 1800-t. lades på
kavalleriets spaning, framkommo
slutligen de moderna fordringarna på
ryttarens förmåga att ensam och
i hastig takt ta sig fram över
hinder i all slags terräng. —
Ridkonsten avser såväl ryttarens
utbildning som hästens dressyr.
Ryttarens ”hjälper” vid R. äro
tyglarna, benen (”skänklarna”),
”sätet” och överlivet. Tyglarna
verka ”förhållande” 1. styrande,
tryck av skänklarna
framåtdri-vande 1. sidförande. Genom säte
36. — Le x. IX. Tr. 8. 12. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
