Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridderskapet och adeln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Ridning
1124
Ridning. Riktigt utfört spräng.
och överliv kan ryttaren
förlägga sin tyngd framåt, bakåt 1.
åt endera sidan och därmed för
hästen underlätta utförandet av
vissa rörelser 1. vändningar. Om
tygelhållningen jfr fig. Spö
användes huvudsaki. vid inridning
av unga hästar samt (liksom
sporrar) för framåtdrivning av
en lat 1. ovillig häst; det
begagnas invid sadelgjorden (längre
bak retar det lätt hästen att slå).
Med ”inre sidan” menas den sida,
åt vilken hästen är ”ställd” (vid
vändningar den sida, åt vilken
vändningen sker). — På stället
bör hästen stå i jämvikt, d. v. s.
med kroppstyngden lika fördelad
på alla fyra benen, färdig att vid
minsta anmaning mjukt sätta sig
i rörelse. Härtill kräves
någorlunda väl undersatta bakben,
upprest hals och nästan lodrätt
huvud, det senare för att
underlätta bettets (se Betsel)
inverkan på lanerna (jfr d. o.).
Ryttaren bör sitta väl ned i sadeln
med nästan lodrätt överliv,
fram-åtriktade knäskålar och något
utåtvridna hälar. — Ang.
hästens fotflyttning i skritt och trav
se Gångarter. Ju
långsammare rörelsen är, desto mera
”samling”, d. v. s. undersatta
bakben och hög resning fram, kan
man begära. Fri, vägvinnande
skritt är av stor betydelse för en
hästs brukbarhet; tempot bör
vara omkr. 100 m. per min. I
trav bör hästen ej spänna sina
ledgångar, ty rörelserna bli då
hårda, och hästen säges ”stöta”.
Det vanliga tempot (arméns m a
-n ö’ ver trav) är 200 å 250 m.
per min. Långsammare äro
”samlad trav” (i skolridning) och
”kort trav”, hastigare ”ökad” 1.
”sträckt trav”. I trav kan
ryttaren antingen ”sitta ned” (d. v. s.,
utan att själv utföra någon aktiv
rörelse, för varje steg hos hästen
upplyftas och åter sjunka ned i
sadeln) 1. ”rida lätt” (d. v. s.
genom anslutning av lår och
knän i förening med lätt stöd i
stigbyglarna lyfta sig så, att
ned-sittning äger rum endast vid
vartannat steg). Det förra
användes mest å ridbana, det senare
vid längre ritt för att spara
ryttare och häst. — Galopp. I
högergalopp (se Gångarter
sp. 1S6) är högra sidan den inre,
i vänstergalopp tvärtom. Efter
varje språng kommer yttre
bakbenet först i marken, därefter inre
bak- och yttre frambenet
(nästan) samtidigt. Sedan höjes ånyo
yttre bakbenet, och hästen stöder
på inre bak och yttre fram.
Därpå kommer inre frambenet till
marken för att ensamt övertaga
tyngden. Till sist svävar hästen
ett ögonblick i luften, varpå det
hela upprepas. K o r s g a 1 o p p,
en felaktig fotflyttning, uppstår,
om hästen går i högergalopp med
fram- men samtidigt i
vänstergalopp med bakbenen 1. tvärtom.
Under fyrsprång 1. k a r r i ä’ r
sättes inre bakbenet till marken
tidigare än yttre fram, och varje
ben uppbär under något moment
ensamt hela tyngden. Båda
bak-och båda frambenen följa därvid
så tätt på varandra, att det höres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
