Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Riksdag
1152
intresse, genom en
statsrådsleda-mot lämnar muntligt meddelande
till riksdagen och därvid bestämt,
att sammanträdet skall ha
hemlig karaktär. Alla yttranden föras
till ett protokoll, som tryckes
jämte övriga riksdagshandlingar.
Vid R:s avslutande, som även
sker vid plenum plenorum på
rikssalen, uppläses en
sammanfattning av arbetsresultatet,
riksdagsbeslutet. Detta
uppsättes av kamrarnas
gemensamma kansli’, som står
under ledning av två från vardera
kammaren valda ledamöter
(kanslidepute’rade,
efterträdare till ståndstidens
expedi-tionsutskott). Riksdagsskrivelserna i allm. uppsättas och
expedieras av utskotten.
-—Rättigheter. R. såväl som dess
ledamöter personligen äro genom
särskilda grundlagsbud skyddade
mot våld och försök att hindra
dem i deras verksamhet. (Jfr
O k r ä n k b a r h e t.) R: s
viktigaste rättigheter i övrigt äro:
1) lika delaktighet med K. M:t
i stiftandet av grundlag och
allmän lag; 2) beskattningsrätt,
vartill hör icke blott rätten att
ensam besluta över skatterna
(be-villmngarna) utan också
medbestämmande- 1. bestämmanderätt
ang. vissa ordinarie
statsinkomster, statsutgifterna,
myntväsendet, Riksbanken och
Riksgälds-kontoret; 3) petitionsrätt
(sePe-t i t i o n) ; 4) rätt att i vissa fall
anordna riksstyrelsen (se
Interims regering); 5)
kontrollmakt; denna utövas bl. a.
genom konstitutionsutskottets
protokollsgranskning och
decharge-betänkande (se Decharge
och Min i s ter
ansvarighet), justitie- och
militieombuds-männen, statsrevisorerna,
opinions- och utrikesnämnden samt
interpellation i kamrarna.
Faktiskt har R:s makt oavlåtligen
ökats under de senaste hundra
åren genom budgetens fortgående
specialisering, bevillningarnas
stigande betydelse och uppkomsten
av den moderna
parlamentarismen (se d. o.). Sedan 1922 äger
R. gemensamt med K. M:t
besluta anordnande av allmän
folkomröstning (se d. o. sp. 276). —
Historia. Den svenska R. har
i likhet med den engelska och ett
fåtal andra uppkommit, långt
innan någon folkets strävan att
skapa ett organ för politisk
självstyrelse framträtt. Vår första
riksför fattning (kungabalken i
landslagen) från mitten av 1300-t.
kände ingen egentlig
folkrepresentation för hela riket. Den på
landskapstingen utövade politiska
självstyrelsen är i Sverige äldre
än R. 1 de fall, då konungen icke
måste vända sig till tingen,
rådförde han sig med stormännen
på rådsmöten och herredagar. Men
i svåra tider och särskilt under
1400-t :s många politiska kriser,
då det ofta måste vädjas till
menige mans offervillighet, föll det
sig naturligt för de ledande att
även söka menige mans råd och
medansvar för sina företag.
Bekvämare än att ”tala med
allmogen i var landsända” var då att
”kalla allmogen tillhopa på ett
ställe” tillsammans med riksråden
och andra stormän. Första
ansatsen därtill gjorde Magnus
Eriksson, som 1359 sammankallade ett
riksmöte till Kalmar, dit ej blott
stormännen utan även
representanter för köpstäderna och
lagsagorna skulle infinna sig. Om
mötet kommit till stånd, är osäkert,
och försöket upprepades först av
Engelbrekt, som 1435 höll ett
möte i Arboga, vartill kallats
utom andliga och världsliga
stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
