Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman de la rose ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Romanos—Romanska språk
1280
för den konstitutionella regimens
återställande.
Roma’nos, östromersk
hymndiktare, levde i Konstantinopel
antagl. omkr. 500. R., vilken
betecknats ss. en av alla tiders
främsta kyrkliga skalder, skrev
över tusen rytmiska hymner.
Roma’nov, gammal rysk ätt,
känd sedan 1300-t:s mitt. Enl. en
falsk tradition skall dess
stamfader K oby’la ha invandrat från
Preussen. Genom giftermål kom R.
i förbindelse med rurikska ätten,
och efter dess utslocknande 1598
deltog bl. a. även F i 1 a r e t R.,
f. omkr. 1560, d. 1633, patriark
1610, i tronstriderna. 1613 valdes
hans son M i k a e 1 R. till tsar, och
Filaret blev i realiteten dennes
medregent. R:s manliga gren
utslocknade 1730 med Peter II.
Roma’novsk, se M u r m a n s k.
Romano’vskij, rysk furstlig
ätt, som härstammar från släkten
Leuchtenberg (se d. o.).
Roma’ns (sp. romance, eg. dikt
på romanskt språk; jfr Roman),
urspr. spansk beteckning för
folkvisa, sedan i allm. en lyriskt episk
dikt av romantisk karaktär. Från
balladen skiljer sig R. ofta genom
sin lyriska grundstämning, under
det hos den förra den dramatiska
handlingen är mera dominerande
(gränsen är dock svävande). —
R. är även benämning på en episk
-lyrisk dikt, tonsatt för sång, samt
från slutet av 1700-t. på ett vanl.
kortare stycke för soloinstrument
med 1. utan ackompanjemang.
Romans bretons
ma’ij [-bro-tå’i| ], se B r e t o n s k a r o m a - w
n e r n a.
Romanshorn [rå’mannshårrn],
stad i kantonen Thurgau, Schweiz,
vid Bodensjön. Livlig turisttrafik
och handel (ångfärja till
Fried-richshafen; knut- och ändpunkt
på flera järnvägar). 6,000 inv.
Roma’nsk, beteckning dels för
vissa språk och folk (se
Romanska språk och R o
-m an sk a f o 1 k), dels för en viss
konststil (se Romansk stil).
Romanska folk, 1 a t i ’ n s k a
folk, benämning på de folk, som
tala romanska språk.
Romanska språk, gemensam
benämning på språken i det forna
R o m a’ n i a (de länder, som
mottagit styrelseform, kultur och
språk från Rom). Här var latinet
både administrativt språk och
gängse talspråk, och främst ur
detta senare, det s. k.
vulgärlatinet, ha R. så småningom vuxit
fram. Detta latinska talspråk
skilde sig under romarrikets sista
årh. alltmer från det litterära,
det s. k. klassiska latinet.
Böj-ningsändelserna förbleknade 1.
sammanföllo, vilket bl. a.
medförde övergivande av nominas
kasusböjning, som ersattes med
prepositionsförbindelser,
reducering av en del tempora och
uppkomsten av sammansatta sådana.
Om också vulgärlatinet, bortsett
från vissa skiftningar i uttalet,
länge i stort sett var likartat
över hela det romerska väldet,
inträdde dock med rikets förfall och
ju mer Rom upphörde att på
språket utöva sin reglerande påverkan
språkliga differentieringar i de
olika delarna. Under
folkvand-ringstiden uppblandades språket
även med germanska och andra
element, varigenom
skiljaktigheterna alltmer ökades, och inemot
700-t. kan man tala om särskilda
språk. De språk, som tillhöra den
romanska språkfamiljen, äro
franska, provensalska,
portugisiska, spanska, katalanska,
sar-diska, italienska, räto-romanska,
rumäniska. Till sin byggnad visa
sig R. som naturliga
fortbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
