Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket - Romerska skolan - Romersk-katolska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1301
Romerska skolan—Romersk-katolska kyrkan
1302
nus’ förvaltningsreformer.
Riks-Imvudstaden förlädes från Rom
till Konstantinopel. Efter
Konstantins död färgades alla inre
konflikter av motsättningarna
mellan de ortodoxa och
sekteristerna, särskilt arianerna.
Hedendomens triumf under Juli a’nus
”avfällingen” (361—363) blev av
övergående natur. Samme kejsare
hade förut ss. gallisk caesar
räddat Rhengränsen mot
germanernas anfall. Valentinia’nusl
(364—375) i Västern och hans
broder V a’ 1e n s (364—378)
inleda den valentinianska dynastin.
Genom hunnernas anfall 375
kommo germanstammarna, främst
goterna, i rörelse (se vid.
Folkvandring sp. 303 ff.).
Väst-goterna slogo sig ned inom rikets
gränser, och Valens stupade i
striden mot dem. Teod o’ s i u s
den store (379—395)
lyckades dock upprätthålla R:s makt.
Han förbjöd den hedniska kulten
och stängde templen. — Det
delade rikets tid (395—
476). Efter Teodosius’ död
delade hans söner A r c a’ d i u s och
H o n o’ r i u s R. i en östlig och
en västlig del med Adriatiska
havet och Stora Syrten som
gräns. Medan den rikare och
större östra delen (se vid. ö s t
-romerska riket)
någorlunda kunde värja sig mot
barbarernas anfall, blev den
väst-romerske kejsaren en lekboll
i dessas händer, och provinserna
gingo förlorade. Hövdingarna
för de germanska legotrupperna
till- och avsatte efter behag
kejsarna, som residerade i det starkt
befästa Ravenna. Den siste
väst-romerske kejsaren, R o’ m u 1 u s
Augu’stus, avsattes 476 av
Odovakar. Inom R:s ram hade
den kristna kyrkan utbildat sin
organisation och blev i R:s v.
de
lar under ledning av biskopen i
Rom en moralisk och politisk
faktor av största betydelse. Kyrkan
upptog R:s arv och fortplantade
i kristnad form dess idéer om
kulturvärldens yttre och inre enhet
samt om kejsarmaktens helgd till
eftervärlden. Se vid. Italien
sp. 1589 ff.
Romerska skolan, benämning
på ett antal italienska tonsättare
verksamma i anslutning till
Pale-strina (jfr Italiensk musik).
Romersk-katolska kyrkan, det
största av de kristna samfunden,
är den under påven i Rom ss.
högste ledare samlade delen av
kristenheten. R:s egna
medlemmar kalla den ofta blott ”den
katolska” (den allmänneliga), en
beteckning, som den övertagit
från den gamla kyrkan och för
egen del fortsatt att hävda såväl
mot den grekisk-ortodoxa
kristenheten som mot de genom
reformationen uppkomna samfunden. För
utomstående häfta vid ordet
”katolsk” i främsta rummet de
egenheter av olika slag, som skilja
denna kyrka från alla andra. Ss.
dess mest framträdande drag
torde man kunna beteckna den
enhetliga, på en gång starka och
smidiga organisationen, som
utvecklades efter förebild av
administrationen inom Romerska
riket, vars universalitetskrav R.
även upptog. R. är i vida mindre
grad än de andra en lärokyrka,
och den strävar främst att hävda
sin obetingade auktoritet
gentemot individen. Organisationen
uppbäres av den noggrant ordnade
och väl disciplinerade hierarkin,
med påven ss. högste styresman.
Till enhetligheten bidrar den i
grundläggande avseenden
gemensamma lagstiftningen samt det
för alla länder gemensamma
kyrkospråket, latinet. R. är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
