Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk-katolska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Romersk-katolska kyrkan
1304
besjälad av ett utomordentligt
maktmedvetande: den räknar sig
ej blott som ”den allmänneliga”
utan rent av som en gudomlig
institution, som ej kan fela, en
åskådning, som till sist funnit
sitt uttryck i ofelharhetsdogmen
(jfr Ex cathedra). Dessa
anspråk ha fört till ett strängt
avvisande av varje opposition
inom R.. och krav på tros- och
samvetsfrihet anses ss. tecken på
förkastlig uppstudsighet. Därför
kräver också kvrkan att ensam få
handha bibelutläggningen och att
få kontrollera Bibelns och andra
skrifters spridning (ifr Index
librorum p r o h i b i t orum).
Till R:s herravälde över sina
medlemmar bidrar icke minst
botsakramentet med den lagstadgade
bikten samt tillhörande
skärselds-och avlatsföreställningar. Till de
lydiga förmedlar kyrkan
emellertid också den gudomTga nåden
genom raden av sakrament (se
d. o.), som omsluta människans
liv från vaggan till graven (jfr
Nådemedel). Den
dominerande platsen intas av mässan med
det stora förvandlingsundret och
det av prästen framburna
mässoffret för levande och döda (jfr
Nattvarden sp. 652 f.).
Synnerligen framträdande element i
R:s byggnad äro vid.
helgon-och Mariadyrkan med dess arv
från hedendomen (se Helgon;
jfr Reliker), förtiänsttanken
(jfr Opera sp. 1324) samt
åskådningen om munklivet ss.
det eg. heliga. Den individuella
fromheten rör sig på mycket
olika plan, från en blid och
förandligad mystik till den
krassaste folkliga övertro och
vidskepelse, vilken R. i allm.
ingalunda motarbetar. I samband med
motreformationen fixerades även
R:s lära i bekännelseartade
skrif
ter: Profe’ssio fi’dei TridenWnae
(Bekännelse av. den tridentinska
tron), 1564. samt CatechPsmus
Roma’nus. 1566. — Historia.
Redan före det klara utbildandet av
den för Västern, till skillnad från
den grekiska världen,
karaktäristiska uppfattningen och
organisationen av kyrkan urskTier man
ett skede av begynnande
katolicism, den s. k. gammalkatolska
tiden, från omkr. 140 e. Kr., vilken
kännetecknas av en hl. a. genom
kampen mot gnostmism och
mon-tanism framkallad skarpare
fixering av kyrkans författning (jfr
Biskop sp. 1583), kanon och
trosbekännelse. Dessa ”katolska”
ansatser utarbetades därefter
särskilt i Västern, ej minst hos
Ter-tullianus och Cyprianus, hos den
sistnämnde bl. a. under
motsättning till novatianerna. Ett
avgörande inflvtande på utformandet
av Västerlandets katolska
kvrko-begrepp utövades av Augustinus.
Om skilsmässan från
Grekiskortodoxa kyrkan se d. o. sp. 1513
f. Medeltidens högskede (1000—
1200-t.) är R:s första glansperiod,
medan medeltidens slut betecknar
förfall och reformationen en
oerhörd åderlåtning. I
motreformationen, med tiden ledd av
jesuiterna, satte sig R. till motvärn.
Upplysningen medförde ånyo ett
ansenligt försvagande men
restaurationen (från 1814) ny
kraftutveckling under ultramontanismens
banér. Dess idéer ha sedan dess
alltmer satt sin prägel på R. Ett
insegel därpå utgjorde
Vatikan-konciliet 1869—70. På senare tid
har R:s ledning hänsynslöst gått
till strids mot modernismen (se
d. o.). Samtidigt därmed har man
i det inre alltmer uppmuntrat en
sentimental mystik och yttringar
av folklig religiositet.
Världskriget synes i åtskilliga katolska
län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
