Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk-katolska kyrkan - Romersk kejsare - Romersk konst - Romersk konung - Romersk kål - Romersk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1305
Romersk kejsare—Romersk litteratur
1306
der ha medfört en ny våg av
hängivenhet för R. Om påvemaktens
utveckling se P å v e.
Romersk kejsare, kejsare i
Romerska riket och
Tysk-romerska riket.
Romersk konst, se
Byggnadskonst sp. 832—836,
Bild h uggarkon s t sp. 1519
—1522 och Målarkonst sp.
462—463.
Romersk konung, se
Tysk-romerska riket.
Romersk kål, se Beta.
Romersk litteratur. R. är i
förhållande till den grekiska
jämförelsevis sen och i det hela starkt
beroende av denna. — Den
första perioden (240—88
f. Kr.). Frånsett nu förlorade
folkdikter (fescennier, saturae
och atellaner) fingo romarna en
egentlig litteratur, först sedan de
kommit i beröring med grekerna
i Syd-ltalien. K:s förste
författare, L i v i u s Andron
i’-c u s, var av grekisk börd. Hans
närmaste efterföljare,
Nae’-v i u s, var den förste romare, som
försökte sig ss. författare, men
som de mest betydande av dessa
första författare ansågos dock
E’ n n i u s och L u c i’ 11 u s,
skaparen av den nationellt romerska
satiren. De enda, vilkas arbeten
bevarats, äro de båda
komediförfattarna P i a u’ t u s och
Te-r e’ n t i u s, vima båda haft ett
oerhört inflytande på
eftervärlden. Huvudsaki. äro deras arbeten
översättningar från nyattiska
komedier, av Menandros m. fl.,
oftast dock ej från en enda
grekisk, utan från flera, och i denna
”kontamination” ligger deras
förnämsta självständighet. Dramat
blev dock aldrig rotfast i Rom, där
det blott var ett folknöje, ej som i
Grekland en del av den religiösa
kulten. Väl byggdes tre teatrar i
Rom (av Pompejus 55 f. Kr., av
Balbus och Marcellus 13 f. Kr.),
men under kejsartiden hade man
knappt något spelat drama, och
den grekiska tragedin blev aldrig
populär i Kom. JJe bevarade
komedierna äro blott s. k. fabulae
palliatae (se Fa bula); visserl.
skrevos ock fabulae togatae, men
dessa synas ha varit
jämförelsevis få, och ingen är bevarad. Ss.
den mest betydande
prosaförfattaren räknades G a’ t o. — Den
andra perioden (88—30 f.
Kr.). Vid det sista förkristna
årh:s början var den romerska
överklassen redan fullkomligt
hel-leniserad, och Rom fick nu en
verkligt betydande litteratur. Inom
dikten möta vi två stora skalder,
Lucre’tius och C a t u’ 11 u s.
Ehuru påverkade av grekerna äro
båda framför allt nationellt
romerska och ge uttryck ät den
blodiga, upplösande revolutionstid, de
tillhörde. Men denna tid var
framför allt den klassiska prosans, och
med C i’ c e r o nådde denna den
högsta fulländningen. Ss. filosof
fick denne, främst genom sin
förmåga att popularisera, ett
betydande inflytande på sin samtids
åskådningssätt, och genom sina
tal skapade han en i viss mån
ny litteraturart. Romerska
talare funnos visserl. förut, men det
var särskilt genom Cicero, som
retoriken kom på modet, och det
är denna retorik, som behärskar
den följande tiden. Hans store
samtida C a e’ s a r var också en
utmärkt talare, och han var
därjämte en betydande historiker. En
historisk stilist av rang var även
Sallu’stius. Andra författare
under denna tid voro den lärde
polyhistorn T e r e’n t i u s V a’
r-r o, mimförfattarna Labe’rius
och S y’ r u s, tragediförfattarna
Pompo’nius (omkr. 88) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
