Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1307
Romersk litteratur
1308
No’vi us (omkr. 88) m. fl. —
Den tredje perioden (30
f. Kr.—14 e. Kr.), den augustiska
tiden, är R:s ”guldålder”. Den
föregående perioden hade varit en
”terrorns” tid, då hela
samhällsordningen hade varit i fara att
upplösas. Med Augustus kom
reaktionen mot demia, en
ordningens och världsfredens tid, och
litteraturen formade sig nu till
ett uttryck för dess nya idéer och
till en hyllning åt kejsaren. L
i’-vius’ romarhistoria, Ab u’rbe
co’ndita, är fylld av en stolt
känsla för Roms
världsherra-döme, ett antikvariskt svärmeri
för forntiden samt en tydlig
ovilja mot revolutionstidens
fri-tänkeri. V e r g i’ 1 i u s gav i
dikt uttryck åt samma idéer.
Hans Geo’rgica blev ett inlägg för
en av Augustus’ älsklingstankar,
det gamla, sunda latinska
lantbrukets regeneration, och hans
Aene’is är fylld av den
augustiska tidens starka känsla för
romarnas världshistoriska
uppgift att utbreda fred och
civilisation bland folken. Aeneis blev
därför romarnas nationalepos.
Större skald var nog hans vän
H o r a’ t i u s, bekant för sina
satirer och epistlar men mest
prisad för sina oden, av vilka de
flesta blott äro översättningar 1.
bearbetningar av grekiska
original (Alkaios, Sapfo). Med dem
gav han dock R. en betydande
lyrisk diktning, och ehuru han
till sin natur var en
bekymmers-lös njutningsmänniska, kunde han
ej undgå att påverkas av
tids-strömningen, och hans sista
dikter äro allvarligare, mera
moraliska, fyllda av en trevande
religiös känsla. Han och Vergilius
hade tillhört Maecenas’ litterära
umgängeskrets, och mot slutet
infördes i denna även P r o -
p e’ r t i u s, en på samma gång
lidelsefull och pretiös elegiker,
vilken även han slutade ss. en
halvt patriotisk skald. Till ett
annat litterärt kotteri, MessaT
las krets, hörde den tredje av
Roms stora elegiker, T ib u’Hus,
en fin, både moralisk och religiös,
natur men utan Propertius’
lidelsefulla kraft. Den siste av den
augustiska tidens författare var
O v i’ d i u s, en överlägsen
formtalang men utan känsla för
tidens högre idéer, i stället
modepoeten för det unga, lättsinniga
Rom, som opponerade mot
Augustus’ moraliska reformprogram.
— Den fjärde perioden
(14—117 e. Kr.), R:s
”silverålder”, behärskas företrädesvis
av retoriken men har flera
betydande författare, särskilt inom
prosan. Den främste är T a’ c i
-tus, Roms störste
historieskrivare. Mindre betydande äro
periodens andra historiker,
Velie’-jus Pate’rculus (omkr.
30), 8ueto’nius, Vale’rius
Ma’ximus (omkr. 30) och
Cu’rtius Ru’fus; de båda senare
voro dock under medeltiden och
renässansen mycket lästa
författare. Ett då också flitigt studerat
arbete var den äldre P 1 i’ n i u s’
Natura’lis histo’ria. Den mest
omhuldade litteraturen under denna
tid var retoriken, och Q u i n t i
-lia’nus’ lärobok häri, Institu’tio
orato’ria, studerades flitigt.
Likaså var man fortfarande
intresserad för filosofin, särskilt för den
stoiska, men denna filosofi får
alltmera, särskilt hos S e’ n e c a,
en religiös färgton, som röjer
en viss likhet med kristendomen.
En nyhet var prosaromanen, som
med P e t r o’ n i u s gav en
ypperlig realistisk tidsskildring.
Estetiskt mindre betydande är
versdiktningen, ehuru den odlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
