Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk litteratur - Romersk mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1309
Romersk mytologi
1310
ganska flitigt. Särskilt skrevos
en mängd episka dikter, ss. L u
-c a’n u s’ PharsaTia, Vale’rius
F 1 a’ c c u s’ (d. omkr. 90)
Argo-nqu’tica, S t a’t i u s’ (d. omkr.
96) Theba’is och Achille’is och
S i’1 i u s Ita’licus’ (d. 101)
Pu’nica. Även satiren odlades men
utan Horatius’ godmodiga humor.
P e’r s i u s F 1 a’c c u s (d. 62) är
en täml. dramatisk deklamatör av
den stoiska skolan. Ju ven a’
-1 i s, en vida större poetisk
begåvning, uttrycker främst den
litterära bohèmens galla och
hat mot dem, som lyckats armbåga
sig fram, och i samma stil, fast
mindre fräna, äro M a r t i a’ 1 i s’
epigram. Särskilt hos Juvenalis
märker man retorn, men denna
retorik framträder ännu starkare i
de enda romerska tragedier, vi
äga, de flesta antagl. skrivna av
filosofen Sene c a. De fingo stor
betydelse för renässansdramat,
som tog vida starkare intryck
av Senecas blodiga tragedier än
av deras mera måttfulla
grekiska förebilder. -—- Den femte
perioden (117—568) betecknar
R:s upplösning. Den siste
verklige poeten var Juvenalis, och de
författare, som uppträda under
denna tid, Auso’nius (300-t.),
Claudia’nus (omkr. 400)
m. fl., sakna både idéer och
poetisk kraft. Ej heller prosan står
högt. De mest betydande
prosaförfattarna voro väl de framstående
romerska juristerna G a’ j u s,
Papinia’nus (d. 212) och
Ul-p i a’ n u s (d. 228), vilkas insats
fullbordades genom det stora,
under Justinianus avslutade
lagverket Co’rpus ju’ris. Andra arbeten,
ss. Dona’tus’ och Priscia’nus’
grammatikor samt Cape’Ilas
lärobok i de sju fria konsterna,
förtjäna uppmärksamhet endast
ur den synpunkten, att de fingo
stor betydelse för medeltiden.
Inom den skönlitterära prosan
är det endast ett arbete, som
förtjänar att nämnas, näml.
A p u 1 e’ j u s’ Metamorpho’seon
Li’bri XI, en fantastisk pikaresk
roman, som har ett ganska stort
kulturhistoriskt intresse, icke
minst genom den inblick den ger
i tidens religiösa rörelser, över
huvud var denna tids romerska
litteratur mera på grekiska än
på latin, och att latinet över
huvud bibehöll sig ss.
litteraturspråk, berodde till en stor del
därpå, att det upptogs av de
kristna författare, som vände sig
till det lägre, blott latinkunniga
romerska folket. De mest
betydande författarna under denna
tid äro också kristna, T e r t u 1
-1 i a’ n u s, Lacta’ntius, H i
-1 a’ r i u s (av Poitiers) och A u
-g u s t i’ n u s. Augustinus var
R:s siste store prosaist. Men även
de enda skalderna voro kristna,
Juve’ncus (omkr. 330), A m
-b r o’ s i u s och P r u de’ n t iu s.
Ss. de sista romerska författarna
plägar man räkna B oè’ thiu s
och Ve n a’ n t i u s F o r t u n
a’-t u s. Den förre var under
medeltiden en av de mest lästa
författarna. Den senare, som vistades
vid det frankiska hovet, för
vilket han skrev åtskilliga
smickerdikter, antages vara den siste
författare, för vilken latinet ännu
var modersmålet. Vid denna tid
övergår R. nästan omärkligt i den
medeltidslatinska (se
Medel-tidslatinsk litteratur).
Romersk mytologi. Den
romerska mytologin utgör dels en
direkt överflyttning av
motsvarande delar av den grekiska, dels
är den en bearbetning av
nationella motiv efter grekisk förebild.
Till de senare höra sagorna om
A e n e a s (se d. o.) och Roms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
