Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk mytologi - Romersk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1311
Romersk religion
1312
grundläggning (se R o m u 1 u s).
Se vid. Romersk religion.
Romersk religion. Den äkta
romerska religionen karaktäriseras
av förekomsten av ett mycket
stort antal gudomligheter, var och
en med sina spec. uppgifter. De
uppfattades på primitivt sätt som
makter, nu’mina; snarare än som
personliga väsen. Så hade t. ex.
åkerbrukets olika faser sina
särskilda gudomar, för olika slags
plöjning t. ex. icke mindre än tre.
La’rerna och pena’ terna vårdade
huset, och varje man hade en
skyddsande, en ge’nius, vars
motsvarighet hos kvinnan kallades
ju’no. över den stora mängden av
numina höjde sig några gudar till
större allmängiltighet.
Himlagu-den J u’ p i t e r blev statslivets
särskilde beskyddare. Efter
etruskisk förebild förenades han med
J u’ n o, moderskapets
beskydda-rinna och med åkerbruksgudinnan
Mine’rva till en triad, som efter
sitt tempel i Rom kallades ”den
kapitolinska”. Andra gudar av
allmän betydelse voro
krigsgudarna Mars och Q u i r i’ n u s,
härdens beskyddarinna Ve’st a samt
Ja’nus (se resp. ord). — Det
religiösa livets funktioner’
kännetecknades av formalism.
Böneformu-lärens upprepning efter bokstaven
ansågs innebära ett slags avtal
med guden, varigenom denne
förpliktades att uppfylla bönerna.
Vid offren ansågs allt bero på
ritualens noggranna iakttagande,
och man underordnade sig
samvetsgrant de genom olika slag av
teckentydning (jfr Augur och
H a r u s p e x) utrönta gudomliga
buden. Den gamla religiösa poesin,
bekant genom arva’lernas och
sa’-liernas sånger, utgöres av
enformiga böneformulär med talrika
upprepningar. De offentliga
kulterna stodo under uppsikt av
po’ntifeæ ma/æimus. Konungarnas
rent sakrala funktioner vårdades
under republiken av en rex
sacro’-rum. Stor betydelse för R:s
utveckling hade de sibyllinska
böckerna (se Sibylla). —
Småningom upptogo romarna nya
kulter från underkuvade folk,
vilkas gudar t. o. m. ”inbjödos
att flytta över till Rom”. Från
grekerna övertogos ett stort
antal gudar, som antingen
identifierades med redan befintliga
romerska (t. ex. Zeus =
Jupi-ter, Hera = Juno, Atena =
Mi-nerva) 1. fingo behålla sina namn,
ibland med små förändringar
(Apollo, Hercules, Aesculapius).
Den grekiska mytologins och
kulturens inflytande blev så starkt,
att de romerska
gudaföreställning-arna i stor utsträckning
helleni-serades. Endast kultens rituella
formler stodo kvar som
obegripliga vittnesbörd om äldre
uppfattningar. Genom den allt livligare
beröringen med Orienten trängde
Österns mysteriereligioner in
bland romarna: Kybeles, Isis’ och
Mithras’ (se dessa ord). Den
romerska statsmakten reagerade
upprepade gånger däremot.
Au-gustus verkade för en allmän
gammalromersk renässans på det
religiösa som på det moraliska
området. Men utvecklingen lät sig
icke hejdas. Tron på de många
makternas ingripande hade
smulats sönder av den grekiska
filosofin. Endast tron på genierna
fick större betydelse genom
kej-sarkulten (se d. o.). De
österländska mysterierna med deras
ofta sensuellt präglade ritual
fingo större utbredning än vare
sig de äkta romerska 1. de
grekiska gudarnas dyrkan. Den
religiösa helleniseringen efterträddes
av orientaliseringen. Orientalisk
var också den av det Romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
