Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1577
Ryssland (Historia — 1917)
1578
dades Stolypin. Hans
efterträdare, Kokovtsov, sedan
Goremy-kin, fortsatte den reaktionära
kursen med än större oresonlighet
men betydligt mindre kapacitet.
Strejkrörelser och oroligheter
uppblossade åter, och
oppositionella stämningar spredos långt in
i det moderata lägret, bl. a. i den
fjärde duman. — Världskrigets
(se d. o.) ryska bakgrund var ett
under åratal försiggånget
upplivande av panslavistiska
stämningar, vilka särskilt eggats av de
motgångar R. rönt i sin efter
bakslaget i fjärran östern nystartade,
bl. a. av Isvolskij ledda
Balkan-politik. Motsättningen mot
öster-rike-Ungern och Tyskland
resulterade i ett forcerat
rustnings-arbete, som underlättades av
rikliga franska statslån. Krigets
utbrott medförde en borgfred, mot
vilken eg. endast de fåtaliga
bol-sjevikerna fronderade. Då de
katastrofala nederlagen börjat och i
samband därmed folkopinionen
uppretats genom
separatfreds-rykten och avslöjanden om
ammu-nitionsbrist och korruption, sökte
de maktägande ett ögonblick
försoning med oppositionen, särskilt
inom duman, där den
representerades av ett s. k. progressivt
block. Snart började emellertid
åter de reaktionära övergreppen.
Från regeringen avlägsnades
successivt alla moderatare krafter,
bl. a. utrikesministern Sasonov,
och allt tydligare framträdde,
hurusom tsaren och hans i politiska
ting allt aktivare gemål leddes av
de suspekta hovkretsar, som
funnit sin medelpunkt i den
egendomliga bondefiguren Rasputin (se
d. o.). Missnöjet spred sig
lavinartat. Inom borgerliga kretsar,
spec. inom duman, framväxte
oppositionen icke minst ur
övertygelsen, att den usla regimen
för
hindrade utvecklingen av R: s
krigiska slagkraft; bland massorna
stegrades revolutionsstämningen
av tilltagande krigströtthet och
oförmåga att bära krigstidens
lidanden, vilka lidanden genom
vanstyret blevo onödigt tunga.
Den efter mordet på Rasputin
tongivande oduglige inrikesministern
Protopopov gav slutligen genom
sin inkompetens i den
självpåtagna uppgiften att organisera
Petersburgs livsmedelstillförsel
närmaste anledningen till ”den
stora revolutionens” utbrott 1917.
— Revolutionen började 8
mars 1917 med
hungerdemonstra-tioner i Petrograds förstäder.
Oroligheterna spredo sig till
stadens centrum, och trupperna
började övergå på folkets sida; sedan
de upproriska 12 mars intagit
Peter Paulsfästningen, fängslades
regeringen. Det övriga R. anslöt
sig genast till revolutionen. Snart
bildades två olika maktcentra,
dels en av riksduman bildad
exekutivkommitté, dels en efter
mönster av 1905 organiserad
arbetar- och soldatsovjet —
liknande råd tillkommo sedan
runtom i R. Genom den
socialrevolutionäre dumamannen
Keren-skijs förmedling träffades en
uppgörelse mellan de båda
makteentra, och 15 mars
bildades ur dumakretsar en
inte-rimsregering under furst Lvovs
presidium, i vilken Kerenskij
ingick ss. justitieminister och
sov-jets kontrollerande representant.
Samma dag avsade sig tsaren
kronan till förmån för sin broder
Mihail. Sedan den första
revolutionära hänförelsen lagt sig,
upp-stodo snart slitningar mellan de
olika revolutionselementen.
Regeringen pressades allt längre mot
vänster av Petersburgssovjeten,
som också laborerade på egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
