Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1579
Ryssland (Historia — 1918)
1580
hand — så skyndade den att
genom sin beryktade ”order n:r 1”
avskaffa disciplinen i armén.
Tanken på monarkins bevarande
uppgavs, storfurst Mihail måste
avsäga sig kronan, och frågan om
styrelseformen hänsköts till en
blivande konstituerande
församling; de moderata ministrarna,
bl. a. utrikesministern Miljukov,
ersattes av radikala. Regeringen
dominerades av Kerenskij, först
som krigsminister, sedan som
ministerpresident. Denne, vars
politik saknade såväl fasthet som
kompetens, kunde ej heller
tillfredsställa de krav, som
framställdes bland massorna och i
råden och för vilka särskilt de
allt från sommaren 1917 energiskt
agiterande bolsjevikerna gjorde
sig till målsmän. Då Kerenskij
avvisade kraven på en separatfred
och igångsatte en
förlustbringan-de offensiv sommaren 1917, vann
Lenin med sitt krav på en
omedelbar fred massornas öra;
samtidigt fingo bolsjevikerna, som
proklamerade massornas rätt att
genast få jorden, för en tid
böndernas sympatier; snart vann
Lenin allmänt gehör för sin
lättfattliga lösen: all makt åt
sovje-terna. Ett första försök av
bolsjevikerna att taga makten
misslyckades (juli 1917), men sedan
på höstsidan ett försök av general
Kornilov att upprätta diktaturen
gått om intet, lyckades de i nov.
1917 göra sig till Petersburgs och
snart därefter R:s herrar. —
Ryssland som
sovjet-republik (19 1 7—). Den
bolsjevikiska statskuppen
genomfördes samtidigt med att en
tidigare utlyst kongress med
representanter för hela R:s sovjeter
sammanträde i Petrograd.
Kongressen, där bolsjeviker och vänstra
flygeln av socialrevolutionärerna
ägde majoriteten, tillsatte genast
ett folkkommissariernas råd med
Lenin i spetsen ss. verkställande
regeringsorgan och proklamerade
dels att all makt tillhörde
arbetar- och soldatråden, dels att R.
var villigt till omedelbara
fredsförhandlingar. De senare ledde
snart till den oerhört dyrköpta
freden i Brest Litowsk (se d. o.),
som bolsjevikerna själva endast
genom Lenins maktspråk kunde
förmås att gå med på — i detta
sammanhang bröto
socialrevolutionärerna med bolsjevikerna.
Dekret utfärdades om jordens
utdelning till dem, som med egna
händer brukade den, om
arbetarkontroll inom industrin, om
bankernas nationalisering, om
arbetsplikt etc.; de bolsjevikiska
programpunkterna (se B o 1 s j e
-v i s m) samlades sedan i ett
regeringsprogram, som förelädes den
konstituerande församling, som
länge beramats och i början av
1918 sammanträdde. Då
”kon-stituanten”, där majoriteten
utgjordes av socialrevolutionärer,
vägrade att antaga detta
program, skingrades den, varefter
den nya författningen i samlat
skick antogs av den femte
allryska rådskongressen 10 juli 1918.
Till förste ordf, i den allryska
centrala exekutivkommittén 1.
m. a. o. till rysk president utsågs
J. Sverdlov (efter sin död 1919
efterträdd av M. Kalinin). -—- Så
småningom stabiliserades sedan
bolsjevikernas makt.
Motståndarna föllo offer dels för trakasserier
och utsvältning, dels för
massornas instinktiva hat- och
hämndkänslor mot ”bursjujerna”, av
vilka hela klasser (godsägare,
officerare etc.) nästan utrotades,
dels för en fruktansvärd
polisterror, utövad av den beryktade
tje-kan (senare efterträdd av
”poli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
