Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sachsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1695
Sachsen
1696
allmänna tillbakagången i
Tyskland. Den extremt ortodoxa
luthe-ranismen, vilken fick sitt uttryck
i konkordieformeln (se d. o.), vann
insteg. I motsättning till de av
kalvinismen påverkade furstarna
i Pfalz, Hessen och Brandenburg
fortsatte S. anslutningen till den
katolska kejsarmakten. Johan
Georg I (f. 1585, d. 1656),
kurfurste 1611, anslöt sig i
Trettioåriga kriget (se d. o.) motvilligt till
Sverige men övergick 1635 till
kejsaren mot erhållande av Lausitz.
I Westfaliska freden 1648 måste
S. till Brandenburg avstå den
1635 förvärvade arvsrätten till
Magdeburg, varmed planerna på
S: s vidare utveckling i mell.
Tyskland för alltid stäcktes.
Splittringen i talrika feodala
småområden försvårade införandet av
modern förvaltning och stärkte
särskilt ständeradelns inflytande.
Efter kriget invandrade 150,000
protestantiska flyktingar från
Böhmen och Österrike samt
huge-notter från Frankrike, och nya
industrier (linne- och sidenväveri
samt 1709 porslinstillverkningen i
Meissen) uppkommo. —
Fredrik August I (”August den
starke”, f. 1670, d. 1733), blev
kurfurste 1694 och 1697 även konung
av Polen (se d. o. sp. 393). Denna
personalunion indrog S. i Stora
nordiska kriget (se d. o.), som av
August fördes huvudsaki. med S: s
medel och som 1706—07 medförde
en betungande svensk ockupation.
Kriget jämte kurfurstens
glänsande hovliv och dyrbara
byggnadsföretag bragte statsfinanserna i
oordning. Sociala
välfärdsåtgär-der i den upplysta despotismens
anda vidtogos under denne och
följande härskare. — Fredrik
August II (f. 1696, d. 1763)
överlämnade snart den politiska
makten åt sin minister Brühl (se
d. o.). S. deltog i österrikiska
tronföljdskriget (se d. o.) 1740-—
42 på Preussens, sedan på
Österrikes sida, samt i Sjuåriga kriget
(se d. o.), som till stor del
utkämpades i S. Genom krigen blev S.
definitivt trängt i bakgrunden av
Österrike och den nya stormakten
Preussen. Den polska unionen
upphörde med Fredrik August
11: s död. Sonsonen Fredrik
August III (f. 1750, d. 1827)
ställde S:s ekonomi på fötter
genom sparsamhet och
omorganisation av statsfinanserna. S. anslöt
sig i fjärde koalitionskriget mot
Napoleon I till Preussen och
delade dess nederlag vid Jena 1806.
Kurfursten övergick då till
Napoleon och upphöjdes av denne till
konung (som sådan August I)
samt erhöll i Tilsitfreden 1807
landförvärv på Preussens
bekostnad. Konung August utnämndes
dessutom till hertig av Warszawa.
Efter att ss. Frankrikes
bundsförvant ha delat Napoleons segrar
och nederlag måste S. vid
Wien-kongressen 1815 till Preussen
avstå mer än hälften av sitt område
(Kur-Sachsen, n. Thüringen och
nästan hela Lausitz). — Den
allmänna europeiska reaktionen fick
starkt fäste i S. men möttes av
1830 års revolutionsrörelse, som
1831 föranledde promulgation av
en författning. 1833 anslöt sig S.
till Tyska tullföreningen.
Februarirevolutionen 1848 föranledde en
kortvarig nationalliberal regim,
som dock följdes av ny reaktion.
Under J o h a n I (f. 1801, d. 1873,
konung 1854) leddes S:s
utrikespolitik av v. Beust (se d. o.), som
sökte skapa ett mellantyskt
förbund till stöd mot både Österrike
och Preussen (triasidén, se d. o.). I
Kriget 1866 (se d. o.) ställde sig
S. på Österrikes sida men
und-slapp i Pragfreden utan
landav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
