Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sachsen-Altenburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1699
Sachsisk-Böhmiska Schweiz—Sachsiskt blått
1700
Från Sachsisk-Böhmiska Schweiz.
tyska konungavärdiglieten och
från 962 även den romerska
kej-sarvärdigheten. Efter stamfadern,
den sachsiske greven L u d o 1 f
(d. 866), kallas S:s medlemmar
även ludolfi’ngerna. S.
uppsteg på tronen med Henrik
I ”fågelfängaren”, d. 936, som
valdes efter Konrad I 919. Han
erkändes dock först småningom
av stamhertigarna och måste
göra stora medgivanden åt dem.
Henrik omdanade härväsendet
och anlade en rad gränsfästen,
återförenade Lothringen med
riket och påbörjade slavernas
underkuvande. Hans son Otto I
denstore, f. 912, d. 973, är den
förste store härskargestalten i
Tysklands historia. Han stärkte
konungadömet genom att bryta
stamhertigarnas makt och stödja
sig på hierarkin. Hans främste
medhjälpare var brodern,
ärkebiskop Bruno (se d. o.). Otto
fortsatte underkuvandet av slaverna
i n. Tyskland samt gjorde genom
sin seger över magyarerna på
Lechfältet 955 definitivt slut på
deras invasioner. I Italien
ku
vade han langobarderna och blev
962 kej sar krönt i Rom, varigenom
Tysk-romerska riket (se d. o.)
och därmed de tyska
konungarnas herravälde över Italien
grundades. Otto främjade även nitiskt
den andliga odlingen. Hans son
Otto II, f. 955, d. 983, kröntes
till konung och kejsare redan
under faderns livstid. Han sökte
utsträcka sitt välde även över s.
Italien men blev 982 i grund
slagen av saracenerna. Otto II :s son
och efterträdare Otto III, f.
980, d. 1002, tillträdde regeringen
994 och blev kejsare 996. Han var
en romantisk ung drömmare, som
ville återupprätta det romerska
världsväldet med Rom, som var
hans residens, ss. huvudstad. Han
efterträddes av sin frände
Henrik II, f. 973, d. 1024, kejsare
1014. Denne var en kraftfull och
duglig regent, som företog flera
framgångsrika fälttåg till Italien
och mot Polen, där han erkändes
ss. länsherre. Starkt kyrkligt
intresserad och vän av den
clunia-censiska reformrörelsen,
kanoniserades Henrik 1146. Med honom
utdog kej sar ätten.
Sachsisk-Böhmiska Schweiz,
Elbesandstensbergen,
naturskön bergstrakt i fristaten
Sachsen och Tjecko-Slovakiet, n.ö.
om Erzgebirge kring Elbe. Högsta
punkt är Schneeberg, 721 m.
ö. h. S., som består av
sandsten från kritperioden, har varit
en sammanhängande platå, som
raserats av Elbe och dess bifloder
och delats i platåstumpar, som
flerstädes förenas av naturbroar
(Prebischtor, Kuhstall) och över
vilka höja sig isolerade taffelberg
(Bastei, Königstein).
Sachsiskt blått, eg. ett blått
mineralfärgämne (kobolt- 1.
kopparförening), numera även
beteckning på indigodisulfonsyrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
