Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSFÖRSÖK 7
skriptet tillika med ett utförligt bref.
Det var ett uppmuntrande bref af en
förståndig man, hvilken uppmanade den
unge författaren att en gång återkomma
med ett mognare förstlingsverk.
Efterföljande utkast, hämtade ur
den då refuserade samlingen, visa, att
författaren hade skäl att följa
förläggarens välmenta råd.
Emellertid måste jag ännu en gång
vänta, ännu en gång börja på nytt.
Debutboken ” Gråkallt”, hvilken
först utkom hösten 1882, var
tvifvelsutan mera mogen. Dock synes det mig,
som om dessa tidigare utkast hade ett
annat intresse. Där återfinnas
nämligen ansatser, hvilka först långt senare
skulle komma att behärska mitt
författarskap. I mer än ett af de småting,
hvilka äro för ofullkomliga att kunna
offentliggöras ens som kuriositet, finns
en aning om den människolifvets inre
tragik, hvilken ännu för mig har
samma lockelse som för den tjuguettårige
begynnaren. Visst är, att jag i
”Prolog” inlade allt det om mig själf och
min ställning till dikt och lif, som jag
då förmådde.
Härmed följa 1908 utkasten från
1880.
UR "STRÖDDA UTKAST’"”.
(Ett outgifvet arbete.)
Prolog.
Ödets gudinnor stodo vid en gosses
vagga, och hans moder frågade : ”Hvad
månde varda af detta barnet?” Då
böjde sig forntidens gudinna öfver
bädden, lyddes på barnets jämna
andedräkt och talade : ”Han skall irra
fredlös omkring i världen. Mina drag skall
han betrakta med aldrig stillad ängslan,
men jag kan intet gifva honom. Ty
hvad jag äger, skall han försmå som
förbrukadt gods.”
Modern såg skygg på de båda öfriga
gudinnorna, och det närvarandes norna,
den ständigt vardande, steg fram och
strök utan ord piltens hvita panna.
Men framtidens norna slog slöjan
från ansiktet, kysste hans läppar, hans
panna, hans ögon, och i hennes eget
öga glänste en tår : ”Du skall söka mig,
barn, men aldrig hinna mig. Jag skall
ständigt löpa dig undan. Du blir bitter
och tung till sinnes, dina närmaste skall
du göra sorg, ty du kan intet älska, af
det som är. Du skall bära hånet på
läpparna och sorgen i hjärtat. Bland
människorna skall du vara sluten och
kall, i ditt inre skall du försmäkta efter
kärlek. Därför skall ingen älska dig,
som ej är dig lik, och ditt lif blir en
ständig kamp. I ditt folks helgedom
skall du icke böja ditt knä, men ditt
hjärta skall långsamt förblöda af
längtan efter kärlekens gud.”
- Modern grät, så att hennes tårar
strömmade, hon tänkte på all den sorg,
som skulle komma — och fadern
frågade: ”Hvad skall han då blifva?”
Då svarade nuets gudinna: ”Med
tusende andra — ett barn af sin tid.”
Okänd.
Staden hade två kyrkogårdar, en
gammal och en ny. På den gamla voro
gångarna öfvervuxna af högt gräs, på
många ställen var marken utjämnad, så
att man knappt såg spår af, hvad som
fordom var en graf, och blott här och
där fanns en väl bibehållen grafplats,
där ännu kärleksrika händer borttogo
ogräs och nedlade blommor. Det var
en vildmark, som omslöt de döda, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
