Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
litet pass; och slutligen lyckades vi
förstå, att Toirym skulle ligga vid foten
af ett berg, och att berget kunde ses
från denna punkt af vägen.
Vi hade icke bedragit oss. Då vi
med maskinen kommit upp på höjden,
sågo vi alldeles riktigt vid horisonten
konturerna af en ofantlig klippa, ett
Gibraltar i öknen. Det måste vara
minst sjuttio kilometer aflägset, och det
var blott på grund af atmosfärens
ytterliga genomskinlighet, som vi kunde se
PRINS BORGHESES AUTOMOBILFARD,
återse vårt Gibraltar på närmare håll.
Men vi sågo ej mer någonting.
Timmarna förgingo, och de tycktes oss
evigheter. Vi kände oss uttröttade,
förbi, liksom om våra krafter på något sätt
deltoge i motorns tunga arbete. Och
i själfva verket drefvo vi så på den med
vår ifriga längtan, följde den så
intensivt med vår önskan, att vi erforo en
verklig fysisk kraftförlust däraf.
Vägen var icke alltid lätt, och vi följde
hvarje rörelse af maskinen med en
på
På Transbajkaliska järnvägen. Då floderna éi kunde öfvervadas eller färja ej stod att få,
begagnade man sig af järnvägsbroarna.
det. Det var blekt och blått, och
såsom det händer på hafvet, då man
iakttager land, förlorade vi det efter ett
ögonblick ur sikte, det förbleknade
inför våra blickar, dess konturer
försvunno, och synen upplöstes i den
lysande klarheten. Vi måste då åter låta
blicken tåligt löpa utmed horisonten, till
dess vi återfunno den lätta, dallrande
synen.
Vägen sänkte sig, och Toirymberget
försvann som en stjärna. Det började
nu en ny följd utan slut af dalar och
höjder, förtorkade och sterila. Vid
hvarje ny liten kulle väntade vi att få
passlighet, som spände alla våra
nerver.
Jag förstår ej, hur automobilen
lyckades klänga sig fast vid somliga branta
sluttningar, tills den nått upp på en
annan ås af höjden, hur den kunde
komma igenom ett slags korridor
mellan blocken och nedstiga på andra
sidan. Men ett faktum är, att vi
anlände till en äng, där skugga redan
härskade, och midt på ängen funno vi
Mongoliets tredje telegrafstation,
Toirym, lika liten som dess systrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
