Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”Jag tänkte bjuda farmor min arm
nedför trappan.’”
Friherrinnan smålog nästan en
hårsmån kokett.
”Du är då en sannskyldig kavaljer,
min lilla Patrik. Men är det inte för
tidigt? Det serveras inte förrän fem.’”
”Jag såg slädarna i alléen. Bägge
två. ”
”Jaså, redan. Lilly är visst inte
färdig än. Men, lilla Patrik, låt mig få
presentera min nya sällskapsdam.
Baron Sjöfelt, min sonson, fröken
Ekström. ”
Baronen bugade sig tämligen lätt
för sällskapsdamen, som rest sig upp.
Han mönstrade henne flyktigt. Det af
hennes person, som mest gjorde intryck
på honom, var hållningen och ögonen.
Det var ett par kolugna ögon, tänkte
han.
”Jag behöfver ingen hjälp förrän
klockan tio, om fröken orkar läsa litet
för mig då,” sade friherrinnan, i det
hon fattade sin sonsons arm. ”Jag har
sagt åt hushållerskan att komma upp,
när hon får tid. Det dröjer väl en liten
stund. ”
”Tyckte du inte, hon såg rätt
distingerad ut?” frågade friherrinnan
baronen, medan de gingo nedför trappan.
"’Jo bevars,” svarade han. ”För
att vara en Pilqvist, så. Men om en
vecka är farmor under toffeln. Hon
hade ögon som ett par tefat. Det var
det orörligaste, jag sett i mitt lif, utom
Fyrisån på sommaren.”
”Ja, men utmärkt vackra ögon, det
får du lof att erkänna. Julie plågade
mig förfärligt ibland, för att hon var
så ful. Det är rätt skönt, att hon är
borta. Men det var för sorgligt, att
det just skulle hända det där med
ringen. ”
229
”"Det var utmärkt, sade baronen
med eftertryck, i det han öppnade
dörren till salongen. ”Farmor kan tacka
Gud, att hon stal, för annars hade hon
aldrig kommit i väg.”
TREDJE KAPITLET.
Baron Patrik var inte vacker. Hans
ögon hade ett genomträngande och litet
spydigt uttryck, som passade utmärkt
ihop med de eleganta kläderna, som
inte slogo ett veck, och den nästan
onaturliga ackuratess, med hvilken det
ljusa håret var benadt. Men om han
också i allmänhet såg litet uttråkad och
likgiltig ut, förrådde den blick,
hvarmed han bjöd sin farmor gå före in
genom dörren till gästerna, dock en
viss lifaktighet i sitt slag.
På salongsväggen midt framför
dörren hängde en antik trymå, som
Oovillkorligen tvingade hvar och en, som
kom in, att spegla sig. Baronen
mönstrade sig nu som alltid ett par sekunder.
Jo, halsduken satt fullt acceptabelt, och
Haqvinson skötte sig, det var inte tu
tal om det. Men det roade honom inte
med den där skråman vid vänstra örat.
Den hade Pilqvisten redan på sitt
konto.
Sedan stod han några ögonblick och
såg på friherrinnan, när hon gick fram
till salongsbordet. Hon såg ut som en
gammal änkedrottning, där hon
välkomnade gästerna, artigt och med
gammaldags behag. Med ett så mjukt sätt,
som farmor hade, borde verkligen
ingen ha behöft fara upp ur stolen
som träffad af ett skott. Men det var
just, hvad hvarenda en gjorde utom
Dora Altberger. Men hon hade
kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
