Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"UTATAVLAFLICKOR"
Af den kosmopolitiska, vidt
utbredda och oregelbundna samling
småstäder, som nämnes Konstantinopel, är
Tatavla något alldeles skildt för sig.
De turkiska lagar, som i Stambul efter
bokstafven efterlefvas och i Pera till
husbehof åtlydas, skrattar man åt i
Tatavla. När mörkret faller på, låtsar
den turkiska polisen, som om Tatavla
ej fanns till och för främlingar är det
ej rådligt ens om dagen att söka sig
fram i Tatavlas ensamma gator.
Under natten är det ljus i månget
litet fönster. Nålar och maskiner
arbeta. Blott de små persergossarna i
höga lammskinnsmössor komma då
sjungande uppför backgatornas
enslighet för att sälja den söta hafresoppan.
Och hvarje natt ljuder samma entoniga
sång i Tatavla.
— — "”Här är soppan varma!
Den skall smaka
de fattiga, arma,
de som vaka.
Ty nattens timmar kalla
äro långa alla — — — —"
Ur det lilla huset uppe på
backkrönet är det då Fotica, som brukar
komma ut med bleckmuggarna för att
hämta soppan åt sig och amja Luchica,
som sitta uppe och arbeta. Hon har
schalen öfver hufvudet och om axlarna
en stoppad, turkisk halat?. Hela
flickan är bara trötthet och sömnyrsel och
rysningar af köld. I de svarta ögonen
finnes intet Carmenglitter nu, blott
längtan till sömn. Hon går på tå i
trappan för att ej väcka barnen. När
hon öppnar porten, är gatan framför
henne blott likt ett svart bottenlöst
mörker, hvarur persergossarnas lilla lykta
lyser sin enda, vaggande ljuspunkt.
Så är det att gå upp igen till det
255
lilla rummet, till den väggfasta soffan
invid fönstret, där hon alltid syr
samma arbete i samma ställning. Då är
hon blott en fyrkantig, hopsjunken
figur i upplösta kläder; arbetet tätt
inunder de en smula närsynta ögonen;
ryggen krökt; benen korslagda på
turkiskt manér.
— — "”Nattens timmar kalla
äro långa alla — — —"”
sjunga persergossarna i fjärran. Man
kan hinna tänka mycket, medan
händerna mekaniskt arbeta knapphål efter
knapphål. Hvart färdigsydt hål är ett
litet, litet fjät närmare målet. — Ty det
är en droppe till hemgiften. Hon syr
och syr, utan att se upp. Blott på
antalet af de tomma rullarna framför sig,
kan hon märka ungefär, hvad klockan
kan vara på natten. I hur många små
rum i Tatavla sitta ej denna natt unga
flickor och arbeta. Och nästan alla
utan undantag för samma mål. —
Hemgiften.
Det finnes en oskrifven, grekisk
lag, att broder ej får gifta sig, förr än
systers hemgift är- betryggad. Foticas
broder Giorgio hade dock gjort det.
Nu funnos där fem barn, som förstörde
allt i huset. Hälften af huset tillföll
visserligen henne, men hur mycket
måste hon ej arbeta, för att kunna sätta
det i stånd. Och så alla nya möbler.
Giorgio hade lofvat henne 150 pund?,
men hvarifrån skulle han, som själf var
skyldig öfverallt, taga dem.
Utstyrseln hade hon redan arbetat
samman åt sig. Och allt var
uppskrifvet på en lista och bevittnadt. Det
hade hvar Tatavlaflicka med något så
när själfaktning. Visserligen hade hon
ännu ej tyget till brudklänningen, men
! Tant, moster. —? Halat = nattrock. —? 1 pund = 23 francs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
