Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
kom, men om. han haft reda på, att
det, som kom fickan på hennes
klänning att bilda en stor knöl, var en
nästan hvit skinnmössa, hade han
kanske inte debiterat Den bleka
grefvinnan för spöket. Som det nu var,
konstaterade han endast, att Pilqvistens
klänning inte satt bättre än salig Julies.
Och det var illa gjordt af henne, ty
hon var inte dumt vuxen, människan.
Nästan samtidigt kom Fina uppför
trappan, brådskande och mycket
altererad. Baronen hörde den nya
hushållsmedlemmen fråga:
"Hvad i all världen var det för
någonting? Jag har hört ett sådant
förskräckligt oväsen.’”
Han tänkte ett ögonblick på att be
Fina ingenting sägå. Det var väl
onödigt att proppa en främmande
kvinnsperson full med röfvarhistorier.
Men hon fick naturligtvis alltid höra
det ändå och att be Fina tiga med en
spökhistoria, det vore väl som att
försöka ta ner månen.
Men medan han gick nedför
trappan, tänkte han på en sak till, och det
var Pilqvistens sätt att tala. Hon hade
en ganska vårdad röst. Men det var
någonting kolugnt med den också.
FEMTE KAPITLET.
”Snälla Patrik, jag såg henne lika
tydligt, som jag ser dig. Det är inte
värdt du säger, att det var Rocambole,
för det var det inte.”
"Och det kunde inte vara Grefven
af Montecristo?” — Patriks röst var
mildt sonderande.
”Fy hvad du är elak, ” sade Lilly.
Hon hade mycket riktigt gått och lagt
ULRIK UHLAND
sig, och Patrik satt på en stol vid
sängfötterna.
"’Ja, men inte tror du väl,
allvarsamt -sagdt, på spöken?”
”Nej, det gör jag förstås inte, men
nog kan jag svära på, att det var ett.
När jag gick dit, var jag inte ett dugg
rädd. Inte en tillstymmelse, förstår
du.”
"Det händer mig väl ingenting, om
jag tviflar ?” ,
”Nej, var så god.” Lilly gjorde en
liten paus. ”Men jag tänkte inte på
spöket en gång. Du hade minsann
retat mig till den grad. Jag tyckte bara,
att det såg kusligt ut i gången.” Hon
gjorde en ny paus. ” För det är väl
sanning ändå?’”
”Kusligt? Tycker jag knappt det
skulle vara för den, som umgås med
Vålnaden på Tyresö.”
”Att du inte kan vara allvarsam.
När jag säger, att det var så gräsligt. ””
"Det är ju precis hvad jag tycker
om Negerslafvens hämnd. Men inte
går jag och lägger mig klockan sju för
det.”
”Det tjänar ingenting till att tala
med dig.” Lilly hade tårar i ögonen
och vände sig mot väggen. ”Jag
tycker, att bröder äro en riktig
landsplåga. Jag försäkrar, att om jag också
vore femtio år, så skulle du ändå inte
tro, att jag hade gått och läst.”
”Inte är det väl så sagdt, att folk
har gått och läst, för att de ä femtio
år, ”” sade Patrik fogligt. ”Vi behöfver
bara gå så långt som till
Negerslafven —"”
Lilly vårdade sig inte om att svara.
”Men å propos ynglingen med
hämnden, så är det verkligen så, att
allting här i världen går igen. Och det
kallas för Nemesis.” Patrik lade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
