Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
"’Jag skall ta och inspektera östra
flygeln riktigt grundligt,”” sade han.
”Usch, snälle Patrik!”
”Jag skall be Jakobsson hjälpa mig.
Det är den enda, som är riktigt klar i
knoppen i kväll. Hans far var slaktare
i Södertelje, så han tror inte på
astralkroppar.”
”Kommer du in sedan?”
”Ja, det beror på. Hvad är
klockan?” Han tog upp sin klocka och
såg på den. ”Hon är half tio nu. En
timme går nog åt. För resten få vi
naturligtvis ingenting se, utom
möjligtvis den svarta husråttan, som Pålson
påstår är utdöd.’”
”Ja, men kom ändå. Du inbillar
dig väl inte, att jag kan sofva?”
Jakobsson var strax i ordning att
följa baron Patrik med en lykta, som
han gömde under rocken, ända till
dess, att de kommit upp i öfra
förstugan. De mötte ingen, och det var
alldeles tyst i hela huset, fast klockan
endast var half tio. Det var
naturligtvis spöket, som hade respekt med sig.
Farmor brukade annars sitta nere
i salongen till elfva, men hon hade
gått upp till sig för länge sedan, och
hvar baronen var, visste Patrik inte.
Han hade inte sagt godnatt som
vanligt, men det hade han väl glömt bort i
den allmänna uppståndelsen. Det hade
i alla fall inte lyst i baronens
arbetsrum, det hade han observerat, när de
gingo öfver gården. Han hade
kanhända gått och lagt sig.
Östra gången gapade emot dem
som ett mörkt hål, och lyktans sken
var just inte så starkt. Men hade
någonting misstänkt förefunnits, så
skulle de gifvetvis ha kunnat observera
det. Jakobsson lyste mycket noga
ULRIK UHLAND
öfverallt, men allting var sig precis
likt som vanligt.
”Nej, sannerligen jag kan upptäcka
någonting, ” sade han till sist, då han
undersökt hela gången och till
yttermera visso stuckit in fingrarna under
stenarna i det söndriga trappsteget.
"Här finns inte ett tecken, som ser
besynnerligt ut.”
Patrik såg sig omkring.
”"Nej,” sade han. ”Det var
förstås bara inbillning af fröken Lilly.”
Han såg utåt gången, och sedan
gick han fram och kände på den
närmaste dörren till höger Han vred på
låset och det gaf efter.
”Men den här är inte låst,”
utbrast han. ”Och här har ju Fina alla
sina gamla stolar och elände. som hon
är så rädd om.”
”Ja, det var konstigt,”” medgaf
Jakobsson. ”Det är ju hennes
ögonstenar riktigt. Fast jag får då säga
att —"”
""Tag hit lyktan ett tag.”
Patrik tog lyktan och gick före
Jakobsson in genom den öppnade
dörren.
Det var ett mycket stort rum, fullt
med gamla, söndriga möbler, stolar,
soffor och gamla bord. Ingenting fanns,
som inte hade någon skavank, men
det mesta hade tydligen sett bättre
dagar. Somligt kunde ännu uppvisa
spår af förgyllning.
”Det här möblemanget kunde passa
för gastar förstås, ”” muttrade
Jakobsson, medan han tittade sig omkring.
”När man ser alla de här lösa
bordsbenen, är det inte långt ifrån, att man
tänker på yttersta domen, hur man
ska kunna skramla rätt på allt, som
hör till uppståndelsen — Hvad är det?
Hittade baron någonting?’”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
