Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTANTINOPEL
följer mig pustande — ett enda bylte
som hon är af prasslande, svart siden.
Kom med mig du, min främmande
vän! Jag får ej taga din arm, ty det
passar sig ej för en muhammedansk
kvinna att gå arm i arm med någon.
Jag får ej tala högt på gatan och aldrig
vända på hufvudet. Genom mitt svarta
flor är jag skild från allt och alla.
Och allting blir fjärran för mig som
bakom en sorgeslöja. Ty att skåda
genom en svart flor är som att se på
allt genom tårar. Du kan möta röda
329
nog soligt skön och leende och
färgrik för att undvara den kvinnliga
skönheten.
Men äro vi bundna och stängda
genom tusende skrifna och oskrifna
lagar på land, på vattnet äro vi dock
mer fria.
Om du blott kände, hvad en kaik
är, då visste du äfven, hur en
sjöfågel kunde se ut, förbytt till båt, hur
en fisk skulle blifva, om den
förtrollades till en farkost. — Vår lätta kaik
är vår ende befriare.
Kaik på Bosphoren.
och gula, och blå och gröna
tjartjaffer, men alltid är det svarta floret
där som en mörk fläck i all
färgglädje.
Men jag är glad åt, att du ej får
skåda under allt detta svarta gas. Du
skulle blott blifva nedstämd kanske
för alla de bleka ansikten, du mötte
och för alla de sorgsna, bruna ögon,
som skulle se på dig.
Det är bättre så. — Vi skyla våra
ansikten och glida skygga i skuggan
af våra moskéer likt mörka fantomer.
Ty vår underbara stad är i sig själf
Vår kaik skjuter ut likt en pil
från en båge. Den flyger öfver vågen
i glitter och solstänk och speglar alla
vattnets färger i sin dansande bog.
Utan början och utan slut, spetsig i
båda ändar, flyr den lika fort och lätt
framåt som bakåt. Det är, som om
den blott berörde vattenytan, utan att
sjunka in i vattnet. Den tyckes sväfva
ofvanpå likt en delfin och om aftonen
i månsken blir den till ett ljudlöst
andeväsen, hvilket hör samman med
de dunstiga töcken, som stiga upp ur
strändernas bukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
