Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Det finnes plats för en — högst
tre personer i den långa, smala båten,
förutom roddarna, som alltid
hvitklädda lyfta de lätta årorna i stora
vingtag. Här på vattnet skulle du,
min främmande vän, ej känna igen
de svarta, stumma fantomer, du mött
i skuggan på Stambuls gator.
I sida, ljusa kläder med silkesflor
om panna och kinder, med
paljettglitter intill ögonbrynen och blommor
broderade af guldtråd öfver håret
Turkiska kvinnor.
småle de mot dig med obetäckta
ansikten under sina hvita parasolls
florsvolanger.
Du kan aldrig nå dem. Det djupa
vattnet är mellan dem och dig. De
glida förbi, de möta dig, de le och
de försvinna. :
Men vill du se dem flera
tillsammans, kanske låta din kaik lätt
beröra deras och inandas de tunga
essenser, de parfymera sig med? Då
skall du låta ro dig om torsdagarna
till «Sötvattnen«< i Europa och om
söndagarna till «Sötvattnen< i Asien. Vid
inre bukten af Gyllene Hornet finner
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
du de förra och de senare nära den
asiatiska småstaden Anatoli-Hissar.
Båda bestå af en liten smal,
slingrande å, som smyger sig mellan
dungar af valnötsträd och pilar och
hvita akacior, som bilda bersåer och
grottor och sända ut kaskader af
hängande, gröna grenar, som doppa i
vattnet.
Här träffar du dem alla.
Hvita kaiker och gula och ljusgrå
och helt förgyllda och gröna som
vågen och blå som himmelen. Ett
helt stim som af underbara, flytande
fiskar — en grann flock som af
brokiga, snabba fåglar, som hvila glidande
på vatten.
På sidenkuddar och ljusa
silkesmattor, i skyar af tyll och flor ser
du nu helt nära dem, som du mörtte
gömda bakom tjartjaffens svarta dok
i Stambul. Så många blixtrande,
svartbruna ögon, än mer förstorade
af sotstrecket under ögonhåren, så
många små leende munnar, än mer
lockande af rosalinpomadans röda
färg. Här vid Sötvattnenspromenaden
är också det enda tillfället som finnes
för en ung turkinna af god familj att
visa sig — — att se sin tillkommande
och ses. Och mången «<grande damex«
i hvit yaschmak ” finner här ett litet
galant äfventyr, hvars fortsättning
kanske ej blir bara ögonspel såsom
dess början.
Det är här en het atmosfär, en
oro att ej träffa och träffas —
blickar som söka och blickar som finna
— Ögon som längta och ögonkast
som locka. — Inga ord, inga höga
skratt. — Mötas och glida förbi. —
Solfjädrarnas tysta språk. — Ett
hemligt löfte uttaladt genom en blomma.
En liten spröd elfenbenssolfjäder
slår mot en hvit handske. Det blir
+ Två florslöjor, som endast lämna ögon och panna obetäckta, egentligen hofdräkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
