Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITET OM VÅRA FÖDOAMNEN
Härmed är emellertid ej
näringsmedlens roll utspelad, de ha också en
annan, mycket viktig mission att fylla.
Födoämnena äro äfven bärare af de
olika former af energi, hvilka
möjliggöra organismens mekaniska och
kemiska funktioner. För det mekaniska
arbetet, muskelarbetet, äro i all
synnerhet kolhydraterna af stor betydelse.
Tillföres kroppen tillräckligt med
kolhydrater, så äro dessa ensamma i stånd
att lämna den erforderliga energin till
muskelarbetets utförande. Häraf inses
lätt, hvilka utomordentligt viktiga
näringsmedel våra mjöler äro, i all
synnerhet för kroppsarbetaren. Jag vill
därför börja den mera speciella delen
af denna lilla uppsats med några ord
om mjölerna.
Mjölet framställes som bekant
genom malning af olika sädesslags
fruk
ter, hvetemjöl af ” hvetekorn,”,
råg
mjöl af ”rågkorn”’, etc. Allt efter den
noggrannhet, hvarmed kvarnarna
arbeta, erhålles bättre eller sämre, rent
eller orent mjöl. Huru skall då ett
rent mjöl vara beskaffadt? Först och
främst bör detsamma ej innehålla andra
beståndsdelar än den frukt, hvaraf
mjölet beredts. Dessa beståndsdelar
äro skal och kärna. Idealet vore
naturligtvis att framställa ett mjöl, som
uteslutande bestode af den finmalda
kärnan, ty skalets — kliets —
näringsvärde är minimalt; detta lyckas dock ej
alldeles i praktiken, ej ens för de
bäst utrustade kvarnar. De allra finaste
mjölernas halt af skaldelar är
emellertid särdeles låg, de komma sålunda
detta ideal mycket nära. Ju gröfre
mjölerna äro, desto större kvantiteter kli
innehålla de i allmänhet, men — desto
oftare äro de också förorenade af
ogräsfrön — eller andra främmande
345
vegetabilier i högre eller lägre grad.
Föroreningarna äro här ej så lätta att
upptäcka för det obeväpnade ögat,
mjölet är grofkornigt och de mörkare
eller ljusare ogräsfröna dölja sig utan
svårighet bland mängden af brungula
skaldelar af sädeskornet. Med de
maskinella inrättningar, som nu för tiden
stå kvarnarna till förfogande i och för
sädens rensning, kan man emellertid
med fog ställa den fordran på mjölerna,
att de skola vara så godt som fria från
dessa inblandningar. Lika svårt som
det ställer sig att med blotta ögat
afgöra, om ett mjöl är rent i
ofvannämnda afseende, lika lätt är det ett
konstatera främmande ämnens närvaro
och dessas ungefärliga mängd med
hjälp af mikroskopet. Alla möjliga slags
ogräsfrön kunna naturligtvis
förekomma i ett mjöl; frön af åkersenap,
vicker, klintbära (eller åkerblätt),
blåklint och vallmo, åkervinda och
åkerbinda och många andra äro ytterst
vanliga inblandningar i mjölerna. De
flesta af dessa frön äro visserligen ej
hälsofarliga, men nedsätta i alla fa’l
genom sin närvaro mjölets värde som
födoämne. Klintbärans (Agrostemma
Githago) frön innehålla en mycket
giftig substans, Agrostemma-sapotoxin
eller githagin, hvarför ett mjöl, som
innehåller större mängder af dessa
frön, ej bör användas som
näringsmedel, äfven om man antager, att
Sapotoxinet vid mjölets kokning i de flesta
fall förstöres och härigenom göres
oskadligt.
Att ett mjöl, hvars sand-halt
öfverstiger det normala, blir onjutbart i form
af pannkakor, gröt eller bröd, faller
af sig själft. Plättar, som knastra
mellan tänderna, kunna ju ej vara
behagliga att äta!: Ett förstklassigt mjöl får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
