Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 518
Att segla världen rundt och förlisa på
sin egen kust. Att fara öfver sin egen
graf och tänka på de stumma
vidundren, som gå därnere och vänta ...
KERSTIN.
Hvarför säger ni så, många
komma ju hem?
STEN MÅRTENS.
Men då stå de på stranden och
längta u igen. Faran — det år ändå
mannens äldsta kärlek.
Står ett ögonblick tyst.
Så sanden gnisslar mot rutan!
Snart stiger den ända upp till
fönsterposten. Tänk, nu har stormen varat
i tre dagar. Hur länge varar stormarna
här ?
KERSTIN.
Å, de vara länge.
STEN MÅRTENS.
I kväll måste jag ändock upp till
byn och få skjuts. Tycker ni inte, att
det saktat en smula?
KERSTIN.
Nej, inte har det saktat. Och i byn
vill nog ingen skjutsa.
STEN MÅRTENS.
Hvad säger er far och mor om en
sådan envis gäst — och alldeles okänd
till?
KERSTIN.
Å mor, hon är nog glad att se er ...
Här är så ensamt.
Står länge tyst och ser ut mot hafvet.
STEN MÅRTENS
gör några slag i rummet, stannar framför
pape
gojan och smeker henne öfver fjädrarna.
Kan gojan tala ... vackra fågeln ...
tala nu!...
Nej, hon vill inte.
SIGFRID SIWERTZ
KERSTIN.
Förr i tiden kunde hon några ord.
Det var engelska.
STEN MÅRTENS.
Hvar har ni fått henne ifrån?
KERSTIN
förströdt.
Det har jag aldrig tänkt på. Hon
fanns redan när jag var liten, liten.
Hon har visst alltid suttit här.
STEN MÅRTENS.
Högra foten är litet skadad. Det
syns ärr.
KERSTIN
kommer fram till Sten Mårtens. Talar lågt.
Å jo, nog minns jag. Syster var
alldeles som ni. Hon frågade så
mycket — om fågeln också en gång. Det
var om kvällen vid brasan. Stormen
tjöt ute. Far sa att den kommit
flygande hit från ett skepp som sjönk.
Den fastnade i näten utanför. Det var
länge, länge sedan.
STEN MÅRTENS.
Ja, den har slitit sig ur sin ring,
det syns på foten...
Tar fågeln på fingret.
Om du kunde tala, du gamla
underliga fågel! Hvad ha inte dina små
svarta öÖgon sett? Det var en glad
sjöman som ägde dig. Han hade köpt
dig i en tropisk hamn, af ett grinande
halfblod. Han satt i skuggan af focken
och sökte lära dig tala. Det bar norrut,
och dagarna blefvo svalare. Så gick
allt till döden en natt i den rytande
sjön. Du är kanske den enda, som
lefver af alla ombord — alla de tappra
starka männen. Du gamla underliga
fågel.
KERSTIN
med ett barnsligt tonfall.
Tänk att hon fanns långt innan
jag lefde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
