Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT KAPITEL OM KONSTEN ATT SIMMA
går, förstår ju hvar och en. Man måste
också från början lägga det största
arbetet vid att eleven intager en naturlig
ställning i vattnet med hufvudet väl
framåtsträckt. Lär eleven sig från början
att spänna nacken och sträcka hufvudet
högt öfver vattnet, är det mycket svårt
att få honom att bli en ordentlig simmare.
En den nöjsammaste och på samma
gång nyttigaste idrott är simidrotten. Med
simidrott mena vi då alla de öfningar
som kunna utföras i vattnet och som icke
direkt kunna hänföras till den enkla
konsten att hålla sin kropp flytande.
All simidrott är baserad på det faktum,
att människans kropp är specifikt lättare
än vattnet (förutsatt att lungorna äro fyllda
med ett normalt kvantum luft), och att den
alltså flyter. De undantag som finnas
bekräfta endast regeln, ty det är ytterst få,
som ha så massiv benbyggnad att de sjunka
när de ligga stilla, och de äro i så fall så
obetydligt tyngre än vattnet, att det
behöfs blott att detta är en smula
salthaltigt för att de skola flyta lätt. Jag har
sett personer, som i vårt mälarevatten
sjunka ohjälpligt, flyta i Medelhafvets
vatten, och det har varit personer som
varit så massivt byggda, att jag vågar
påstå, att ingen finns som icke flyter i
vatten med Medelhafvets salthalt.
Skickliga simmare finnas som drifva den satsen,
att alla kunna lära sig flyta stillaliggande,
men det är ett misstag. Försök ha visat
att undantag, om ock få, finnas. Den
kände simmaren Hj. Johansson är ett
undantag.
Sedan man bibringat sig kunskapen att
hålla sig uppe medelst simning är det
mycket lämpligt att
öfvergå — till —
flytningsöfningar. Den
första öfningen är
då att lära sig »stå
i vattnet». Med =
händerna = utefter Bild 14.
Stillaliggande flytning på rygg.
601
sidorna och med kroppen rak utan att
vara spänd samt med hufvudet väl
tillbakafördt, står man helt enkelt stilla
utan en rörelse, och har man blott
tillräckligt med luft i lungorna skall man
flyta med ansiktet ofvanför vattnet. Men
det duger icke att taga stora, djupa
andetag, ty kroppen kommer då i vaggning
upp och ned, och det är nog för att
ansiktet skall komma under vattenytan för
hvarje andetag och simmaren tappar lugnet
— och då går detinte att stå stilla längre.
Då man har lärt sig att »stå i vattnet»,
öfvergår man till att öfva flytning
framliggande med armar och ben tillsammans.
Man låter hufvudet ligga nere i vattnet
och balanserar upp fötterna, som ha
benägenhet att sjunka, genom att lyfta upp
händerna öfver vattnet. De med luft fyllda
lungorna är det som kroppen flyter på,
och därför får man med lungorna som
centrum balansera upp kroppen. Kroppen
blir en våg, och om ena vågskålen visar
benägenhet att sjunka får man lägga litet
mer tyngd i den andra för att väga emot
tills det blir jämvikt, och genom att lyfta
någon liten del af kroppen öfver vattnet
skaffar man sig en större tyngd i ena
vågskålen. Det är klart, att ju längre
från centrum man skaffar sig denna extra
tyngd, dess kraftigare verkar den, och
därför skapar man bästa motvikten mot
de tunga sjunkande benen genom att höja
fingerspetsarna öfver vattnet. Armarna
sträcker man af samma anledning så
mycket som möjligt, under det att benen
hållas slappa och »förkortas». Samma
lagar följer man vid öfvandet af
stillaliggande flytning på rygg. Men det
fordras mycket
tålamod för dessa
öfningar, ty dessa
balansrörelser äro
icke lätta. Det går
[ nog icke heller, för
att taga ett
paral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
