Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖKSLATIN
Blächer-Schnitten (ett tyskt bakverk),
cuisses de volaille (hönslår) å la
Wellington, potage (fisksoppa) å la
Bagration, den armenisk-födde
generalen i rysk tjänst, caneton (ungand)
och salmis de faisan (fasanragu) å la
d”Albuféra etc. På krig och örlog i
allmänhet fundera vi måhända, då
matsedeln presenterar
PickelhaubenKarpfen (i form af pickelhufva
tillredd karp); <fattiga riddares« — på
skånska fattiga studenter och på
franska (beignets de) pains perdus —;
bastion d’anguille, inkokt ål, upplagd
i form af bastion; jambon de Bayonne
— den stad, som säges ha gifvit namn
åt bajonetten och som ännu i dag är
frejdad genom sina något ofarligare
skinkor. Drabbningar till lands och
sjöss ha mer än en gång förhärligats
af idoga och påhittiga
kökskonstnärer. Vi hinna blott erinra om poulet
å la Marengo (sönderskuren, i olja
stekt kyckling med champinjonsås)
och de många rätter som uppkallats
efter Solferino, samt Aboukir, där det
ena af Nelsons två största sjöslag
utkämpades. En krokan af färsk
mandelmassa bär samma namn. I
skrifvande stund har jag tyvärr ej tillfälle
att afgöra huruvida den bekanta
fårragun navarin de mouton äger något
samband med Navarino, den hamn
vid Joniska hafvet, där Englands
Frankrikes och Rysslands förenade
flottor för snart hundra år sedan
tillintetgjorde den turkiska. Väl om så
vore. På tal om hamnar: Balaklava,
där engelsmän kämpade mot ryssar
under Krimkriget, betecknar på
grekiska pepparkaka med hackade
mandilar.
Kejserliga och kungliga namn ha
gifvetvis inflickats i den kulinariska
nomenklaturen. Ett otal rätter
betecknas både med å Pempereur och
683
å Pimpératrice. Ludvig XIV, stor
matdyrkare liksom alla bourboner,
går igen i choux-fleurs å la Louis
XIV, i buljong stufvad blomkål med
smält smör. Ar man någorlunda
förfaren i köksvetenskapens tideböcker,
så erinrar man sig vid åsynen af
oreilles de porc (svinöron) å la
S:teMenehould nyssnämnde monarks
osmaklige sonsons son Ludvig XV.
På ett jaktparti förirrade sig denne
en gång i närheten af den lilla staden
S:te-Menehould och serverades i en
bondgård ugnstekta svinöron, hvilka
smakade kungen så bra att han utbad
sig recept på tillagningen. Från den
dagen betecknas åtskilliga andra
rätter: å la S:te-Menehould. Den siste
bourbonske tronkräfvaren (i
Frankrike förstås), Henri Charles
Ferdinand Marie Dieudonné d Artois,
hertig af Bordeaux, grefve af Chambord,
gjorde aldrig något egentligt väsen af
sig i historien, men har sin plats
gifven i det förnämligare köket. Brochet
(gädda) och truite (forell) å la
Chambord äro lika välsmakande som
dyrbara anrättningar. Ludvig Filip af
Orléans, borgarkungen, lär ha sålt
grönsaker från sina trädgårdar, men
mig veterligen ha kökscheferna ej
anlitat hans namn ens för en ärtpuré.
Claremont, det engelska slott, där den :
landsflyktige monarken sistresiderade,
har dock förlänat sitt namn åt ett
«garnityr« af grönsaker. Ändå något.
Men så mycket kraftigare lefver
hågkomsten af Ludvig Filips farfars
farfar, den beryktade hertigen-regenten.
Den ofta synliga beteckningen å la
régence antyder alltid att «<det bästa
är inte godt nog<« — eller knappt.
Ej sällan utbytes å la régence mot
å la d’Orléans. Ludvig Filips tredje
son har fått sitt namn hugfäst, om
icke annorlunda så genom sauce å la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
