Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIÅÄÅRSDAGEN.
BERÄTTELSE AF GUSTAF AF GEIJERSTAM.
WBet var i Linköping eller Örebro
& eller Falun. Hvwilkendera
sä» ger jag inte. Men i endera
af dessa städer har historien passerat.
För resten kan den mycket väl ha
passerat hvar som helst i hela Sverige,
ifall det inte precis skulle vara i någon
af de städerna. Och hjältarna i
densamma voro borgmästarn, stadsläkarn
och lektorn i latin.
Dessa tre voro nationskamrater och
hade på sin tid bildat kärntruppen i ett
studentmatlag, hvilket varit beryktadt i
hela Uppsala för sina bedrifter. Från
lärdomsstaden hade de dumpit ner den
ene på rådhuset, den andre i skolan,
den tredje i mottagningsrummet. Alla
voro de goda kamrater, alla voro de
glada att träffas och gamla vanan höll
dem tillsammans under många år. Det
bord på stadskällaren, vid hvilket de
höllo sina samkväm, kallades
borgmästarbordet och var berömdt öfver
hela staden. Så fort någon af stadens
äkta män kom sent hem en natt,
skyllde han på borgmästarbordet,
och skulle någon riktig festlighet gå
af stapeln, var borgmästarbordet den
plats, där förberedelserna träffades.
Ty borgmästarbordet var en gästfri
plats och en rymlig tillika. Det stod
framför den röda schaggsoffan
närmast intill disken, där fröken ofta
satt och blef sömnig öfver sin roman,
därför att herrarna inte ville gå.
Plat
sen erinrade osökt om Taddis i
Uppsala och kallades af denna anledning
filialen.
Ingen må emellertid föreställa sig,
att vare sig borgmästarn eller doktorn
eller lektorn i latin voro några suparce.
Bort det! Borgmästarn skötte sitt
ämbete oklanderligt, och om han icke
blifvit riksdagsman, berodde detta på en
ovilja mot all politik, hvilket var ett
gemensamt drag för alla de gamla
kamraterna. Borgmästaren var en ståtlig
man med mustascher och embonpoint
och en liflig glimt i de små ögonen
bakom pince-nez-glasen. Doktorn var
bred och satt, också han prydd med
långa idealmustascher. Skillnaden var
den, att hans mustascher vårdslöst
kängde ned och alltid voro i vägen,
vare sig han åt eller drack, medan
borgmästarens buro tydliga spår af den
patenterade mustaschformare, i hvilken
han inklämde dem, när han gjorde
toalett. Båda dessa män voro jovialiska
såväl af natur som till utseende. Ingen
kunde se deras ålder på dem, och de
buro sina magar med en bravur, som
hade de varit födda med korpulens.
Sällskapets melankoliker var lektorn.
Han var en jättefet man med helskägg
och guldglasögon, och många groggar
behöfdes, innan han tinade upp. Då
blef han däremot upprymd som ingen,
och det fanns ingen ända på hans infall
och roligheter. Men i hvardagslag satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
