Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIAÄRSDAGEN
han tungsint och tyst, och blott i
tonfallet röjde sig då och då en stillsam,
godmodig humor, hvilken stod i
sällsam kontrast till det bullersamma skratt,
hvilket plägade eka mot ”filialens”
väggar, då gqvantum satis blifvit
inmundigadt. Lektorn var populär bland
sina pojkar liksom doktorn bland sina
patienter och borgmästarn bland alla
stadens busar. Pojkar, sjuklingar och
busar ha nämligen ett medfödt behof
af humor, och det var helt naturligt,
att dessa tre gamla studenter skulle
vara populära i sin ämbetsutöfning.
Supare voro de som sagdt icke.
Men de togo lifvet gladt, de voro alla
tre ärliga ungkarlar, och de sutto ofta
och länge på stadskällarn. Somliga
påstodo att de bodde där. Men hvad
säger inte afunden? Ty dessa tre voro
afundade, emedan deras lynnen voro
lysande, och deras egenskap af
ungkarlar tillät dem att föra det lif, hvilket
de äkta männen officiellt hade afsvurit.
Emellertid tar ju ett sådant
lefnadssätt på krafterna, och det är därför
icke ovanligt att höra de muntraste
drvckesbröder med en viss oro
behandla dietfrågan, isynnerhet när den
tid kommer, då åren pläga göra sig
gällande. Icke utan en hemlig oro hade
också dessa tre gamla studenter — ty
hvad voro de väl annat? — sett den
tid närma sig, då de skulle fylla femtio
år, och isynnerhet lektorn hade mera
än en gång låtit undfalla sig vinkar om,
att när deras femtiårsdagar voro öfver,
kunde det allt vara tid att dra in en
smula på staten. Ingen motsatte sig
emellertid en dylik framtidsplan
lifligare än doktorn.
”Du är en fantast, ” sade han.
”Du tänker för mycket på din hälsa.
Akta dig! Annars blir du hypokonder.’”
885
Och vinterlifvet i den goda staden
fortsattes. Där gafs många middagar
och goda middagar, i och utom
familjerna. En festmiddag började i regeln
klockan fyra och slutade aldrig före
midnatt. Därtill kommo små privata
kolifejer, hvilka icke så noga kunde
räknas. Och de aftnar, då man var
ledig, tillbragte trion som sagdt vid
borgmästarbordet.
Tiden gick, och den dag nalkades,
då borgmästarn skulle fira sin
femtiårsdag. Det var en dag i april, som
denna fest skulle gå af stapeln.
Doktorn och lektorn i latin voro
sysselsatta med förberedelserna en hel månad
i förväg. I egenskap af festföremålets
intimaste vänner blef det en själfklar
sak, att dessa båda kommo att
öfvertaga ledningen.
Det enda, som störde den glädje,
hvilken föregick en så märklig dag,
som borgmästarns femtiårsdag, var det
sorgliga faktum, att lektorn på sista
tiden varit en smula krasslig. Det var
magen, som krånglade, och icke ens
den sangviniske doktorn kunde fullt
blunda för detta faktum. Han
ordinerade allt hvad ordineras kunde. Men
isynnerhet lade han an på att ingifva
patienten mod.
”Krya opp dig för fan,” sade han.
”Bara du hänger ihop öfver
femtiårsda’n, så får vi ta itu med en ordentlig
Marienbaderkur efteråt. Nu är det ju
otänkbart, att du skulle kunna hålla
diet. ”
Lektorn kryade också opp sig, så
godt han nå’nsin förmådde. Han
laxerade ena dagen och drack whisky
den andra. Han höll diet med
graflax, råbiffar och äggulor i portvin,
hvarför han skördade bifall af läkaren.
Dessemellan styrkte han magen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
