Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 CECILIA
för all den goda mat hon lagat under
vinterns lopp, och när hon aftågade
med ett hoppande och stojande barn
vid hvardera handen, var hon så i sitt
esse att Beda inte gitte hata henne
mer för den här gången.
Sedan hjälptes alla åt att diska och
göra fint så att Beda inte skulle ha för
mycket stök, när hon blef ensam. En
hel mängd af de nymanglade
handdukarna drogs ned af hjälpsamma
herrar, till och med häradshöfding West
torkade diskar. Man inbillade sig att
man var på långsegling, det var vår i
luften, sommaren med fritid och stort,
gemensamt sommarnöje hägrade i en
nära framtid, punsch i det gröna, bad
och grönsaker — ah, det skulle bli
härligt !
”Går Beda med oss hem och äter
kväll efter tåget?” frågade fru Maud.
”N-ja ... nej tack, jag tror inte” ..
"Hon vill mycket hellre gå hem
direkt och drömma om sin Fabian,’”
sade fru Ström afgörande. ”Men får
hon äta sina middagar hos dig, vore
det bra, annars svälter hon väl ihjäl
sig. ”
""Du lilla söta nöt,” fru Ström tog
henne plötsligt i famn. ”Du är en
- liten präktig flicka — hör,
häradshöfdingen, tar ni illa upp om jag delar
med mig åt Beda af den magnifika
chokladen ni gifvit mig ?”
Beda andades lättare, fru Ström
förstod henne ändå alltid bäst — hon
ville verkligen vara i fred och ro i kväll
efter allt bråk.
Så blef det uppbrott och
ändtligen gick kontinentaltåget och efter
viftningen i det sista skildes de
kvarvarande åt, slaka och trötta.
Och Beda gick hem genom de ännu
’byrå.
WENDEL
ljusa gatorna, där lyktorna tindrade så
främmande mot en vårlig himmel.
När Fabian for sist ifrån
Stockholm, då var det vinter. I dag hade
han inte skrifvit, var han ond på henne
för att han ej fått bref?
Tunn och liten försvann hon i
vimlet och slukades af gatorna som
ledde åt Östermalm.
TOLFTE KAPITLET.
Det ekade så underligt i de
halftomma rummen med sina kritade
fön
» ster, alla mattor voro borttagna,
gar
dinerna nere och möblerna hopstaplade.
I salen, där blommorna stodo
sammanförda för att Beda skulle vattna dem,
var det inte fullt så otrefligt, men det
hvilade en underlig sordin öfver detta
rum, där nu endast växterna lefde,
drucko sol och vatten och frodades,
utan att någon talade öfver dem,
sträckta mot rutan, som om bladen
vände sig ifrån tomheten därinne.
Beda låg i jungfrukammaren på en
tältsäng med sina sparsamma
toalettattiraljer på Nettas omsorgsfullt låsta
Hon var inte rädd, men det
kändes ändå liksom tryggare med
denna lilla kammare som hade sin
utgång till köket. Genom köksdörren
gick hon dock sällan, hon tog vägen
genom tamburen ut i farstun, fast hon
då hade en smal korridor att passera,
dit matsalsdörren vette — hon tyckte
att hon kontrollerade våningen på den
korta promenaden.
Nu kom hon hem efter att ha ätit
middag hos Lebruns och fått med sig
en ”rolig bok” och en påse drufvor.
Fru Lebrun var så vänlig — men
också så frånvarande. Och Beda längtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
