Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
»Hvart reser ni då?»
»Till det heliga landet,» svarade jag
och såg henne i ögonen.
»Med Messageries-båten,» sade hon
hastigt och tog ett hårdt tag i min arm.
»Ja, med ”Sydney’,» svarade jag.
»Ah, monsieur, då få vi ju sällskap
i fem hela dagar ombord! A, hvad det
var roligt! Då skall ni hälsa på min
mor.»
»Er mor, Zuleika?»
»Ja, hon bor i det heliga landet, och
jag är på väg till henne,» svarade hon,
och en förklarad glans kom öfvér hennes
sköna ansikte. Men så på en gång blef
hennes nyss så glada utseende dystert,
och glansen i de mörka ögonen blef
beslöjad. Hon vände blicken utåt, där
man just fick sikte på Konstantinopels
guldglänsande minareter och där
nedanför Bosporens djupblå vatten.
Så satte sig Zuleika åter ned och
lät hufvudet falla ned mot bröstet. Stora
tårar trängde fram i de underbart vackra
ögonen, och med hopknäppta händer
mumlade hon:
»Mon pére, mon pére!»
Hvad är mer hjärtslitande än tårar
i sköna kvinnoögon?
Jag gick tyst min väg, och om en
stund stannade Orientexpressen i
Stambul.
I.
Skön’ Zuleika och jag hade kommit
öfverens om, att den, som först fick sina
affärer i Konstantinopel ordnade och
kom ombord på »Sydney», skulle »vika»
ett trefligt bord för måltidernas
intagande under den fem dygn långa resan
till Syrien.
Damer bli som bekant »aldrig
färdiga», och som Zuleika ej utgjorde något
GUNNAR BRUNIUS
undantag från regeln, hade jag för länge
sedan både »vikit> bord och installerat
mig i öfrigt på »Sydney», när min
»prinsessa» anlände. Hon var blossande
röd efter allt jäktandet i Pera och
Galata i värmen. Det var förstås mycket
som skulle uträttas, innan hon kunde
lämna Europa.
Hur oändligt vacker var hon ej, där
hon gick uppför landgången i sin lätta,
ljusa resdräkt och med hälsans och
ansträngningarnas rosor på de mörka
kinderna! ’
»Sydneys» klocka ringde tredje
gången, allt orientaliskt slödder sopades bort
från båten, hvars propellrar rörde upp
vattnet till yrande hvitt skum. Med en
stor skär ros i barmen stod Zuleika och
viftade farväl till Europa. Hon var åter
en smula dyster till sinnes, men så snart
vi kommit ut på den drömmande
Marmarasjön och friska vindar smekte
hennes yfviga lockar, blef hon åter det
ystra, lekfulla barn, som jag först gjort
bekantskap med.
Härliga, stora vatten, som kallas
Medelhafvet! Gifves i lifvet en skönare
känsla än att sitta i lugn och ro i sin
hvilstol på det öfversta däcket på en
stor ångare, som plöjer Medelhafvets i
blåaste blått skiftande vatten! Öfver sig
har man om dagen söderns azurblå
himmel och Guds klara sol, som förgyller
vågorna och stränderna, och när natten
kommer, kasta tusentals stjärnor sitt
vemodiga sken öfver ångare och de nu
mörka vattnen, där en silfvergata lagts
af den stora och klara Luna, som gjuter
sina strålar öfver land och haf.
Foörtrollande vackra Medelhaf!
Så var det dessa fem dygn, då jar
med den praktfulla Zuleika från
Österlanden gjorde färden öfver hafvet fran
Europa till Syriehs strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
