Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - När solen kommer tillbaka: Av Ansgar Roth. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sumur, sommar. Vintern varade
från den 14 oktober intill den 14 april,
midvintern firades på Lucia-dagen den
13 december. Året börjades den första
vinterdagen och dess första månad var
slaktmånaden. De gamla svearna synas
emellertid ha begynt sitt år vid midvintern
eller vintersolståndet, då den längsta natten
inföll. Då börjades den hedniska julen,
som varade i tjugu dagar. Därvid
tillställdes ett stort gille »för att hälsa
vintern och blota (en galt) åt Frö». Ordet
jul plägar härledas ur jol = lustbarhet.
Andra identifiera det med hjul i mening
av årsvälvning, eftersom året började vid
denna tid. Intressant är att Jahr och
year anses vara samma ord som
svenskans yra, vilket också anger en rörelse
i ring (annus, annulus).
Sedan kristendomen införts i Sverige,
antogs här den i den övriga kristenheten
då gällande Julianska kalendern, och
julhögtiden firades alltsedan till minne av
Jesu födelse. I den äldsta kristna kyrkan
firades Kristi födelsehögtid på den 6
januari, som därav erhöll namnet
Epiphanias, uppenbarelsens fest. Påven Julius I,
som först genomfört, att den hedniska
Hilaria, gudamodern Cybeles fest den 25
mars, förvandlades till jungfrumodern
Marias bebådelsefest, fann sedan
lämpligt att flytta födelsehögtiden till jämnt
nio månader därefter, den 25 december.
Därmed avsåg han ock att till sin
betydelse förändra en annan hednisk högtid,
som vid samma tid på året firades under
namn av Saturnalia. Inrättad till minne
av Saturni lyckliga regering, firades denna
fest i Rom med all tänkbar prakt såsom
frihetens och jämlikhetens fest, då slaven
upphörde att vara slav och herren att vara
herre. Festen varade i dagar sju, och en del
av dess ceremonier, såsom ljusen,
lyckönskningarna, skänkerna, har bibehållits i vårt
julfirande. Första, andra, tredje och fjärde
dag jul voro alla fyra fordom helgdagar i
den svenska kyrkan.
Såsom nyårsdag har så småningom
den 1 januari adopterats av samtliga
kristna stater i Europa, men bruket var
under medeltiden ytterst vacklande. Roms
krigiske grundläggare begynte året den
1 Martii för att ära sin fader, krigsguden.
Hans efterföljare, fredskonungen Numa,
invigde nyåret åt den fredsälskande gud
Janus och offrade åt honom på årets
första dag. Då i Rom liksom bland de
grekiska stammarna magistratsämbetena
bytte innehavare på nyårsdagen, uppstod
seden att lyckönska och skicka gåfvor
(strena) även på denna dag. De romerska
kejsarna fordrade till sist nyårstribut av
alla Roms invånare. Nyårsgåvor
förekomma ju än i dag mångenstädes; i
Frankrike och Belgien sändas inga
presenter till jul, men väl till det nya året
(étrennes).
Sedan emellertid den nya
tidräkningen från Kristi födelse, införd av den
romerske abboten Dionysius omkring 525,
börjat komma i bruk, lät man på många
håll juldagen vara jämväl nyårsdag.
Påvarna datera sina bullor efter denna
tidräkning till slutet på 1600-talet, de tyska
kejsarna likaså. I Frankrike daterade man
ofta åren från påsk, till stort men för all
kronologisk reda, i England ända till 1752
från Marie bebådelsedag. Peter den store
införde den 1 januari som årsepok fr. o. m.
1700. De koptiska kristna räkna än i
dag åren från den 1 augusti, nestorianer
och jakobiter från den 1 oktober.
Särskilda kyrkoår med från det borgerliga
bruket avvikande datering existera i
åtskilliga land. Hos oss liksom hos de
romersk-katolske börjar kyrkoåret som
bekant med första söndagen i adventet, den
grekiska kyrkan åter räknar sitt år från
den 1 september.
Om ock de grekisk-katolska ländernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
