Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - En invigd. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nå. Jag gick dit — så att säga, i
hans fjät. Porten var förstås riglad. —
Dagen därpå träffade jag flickan. Ej ett
ord sade jag då, om hvad jag sett. Men
hon drog mig afsides och med tårar
berättade hon, att nu var Arvid död. Hon
hade vaknat half elfva den natten vid en
knackning på rutan och hört Arvids röst
kalla henne vid namn och säga farväl.
— Någon tid senare fingo vi budskap,
att han gått öfverbord."
"Samma natt?"
"Samma natt. Utanför Mexico. —
Som plikttrogen sjöman, och hederlig
karl. — Men, den hälsning, han själf gaf
oss, henne och mig, var mera värd, för
oss — och för hans minne."––––
"Jag kan förstå det," sade jag sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
