Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ödeskogen. Sägen från Skrikerum i Tjust. Av K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från ormen, blott i säker sömn den låge,
till hjorden, som här vallas utan dräng —
så längesedan spändes här en båge,
att luftens kung glömt surret af dess sträng.
Han slår en milsvid ring, men ser ej stiga
den spindeltunna tråden af en rök,
han hör ej bonde ropa sina ök,
ej vall-lur tuta, klocka dagen viga,
yx hugga, lie susa, eker knarra.
Gles hafren ses på bjärta ängen darra,
men mindes han ett förr, där nu han dök,
han hörde människan: han hörde henne tiga
och tiga än, när åter bort han strök...
På grusbacken hvitnar en skalle,
en vargflock har rotat den fram för resten
ur klyftan tillsamman med skallen af nalle,
som samman med jägaren skördats af pesten.
Ty här var folkbygd före Oden,
och här sjöng klockarn och mässade prästen —
men äfven hit kom sist den stumme gästen
med svarta bölder och den gröna syndafloden.
Hur länge raglade kvinnor och män
i brinnande feber ur sängen om natten
och svällde med ens och skreko på vatten
och stryptes utan en dryck och en van?
Hur länge stönade markens djur
bland åtlarna svullna från buken till manken?
Hur länge stöpo från ek och fur
småfåglarna döda i gräset af stanken?
Hur länge spolade ur och skur
längs rämnande tak och ruttnande staplar?
Hur länge tvekade älgens tjur
vid grinden kring trädgårdens rosiga aplar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
