Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mat och vitterhet. Kulinarisk skiss av Karl Benzon. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad i början yttrades om
Brillat-Savarin gäller i ännu högre grad
beträffande hans landsman Alexandre Balthazar
Laurent Grimod de la Reyniére (1758—
1838) som föddes utan händer och skrev,
förutom åtta band Almanack des
gour-mands (1803—12), Manuel des
Amphi-tryons, ’’Gästabudsgivarnas handbok".
Mycket frestande vore att meddela en
utförlig axplockning ur detta spirituella
verk, men utrymmet hindrar mig att
återgiva annat än några av författarens
kulinariska betraktelser och liknelser.
"Naturen har inrättat det så vist att
på ett svin allt är gott och intet att
förakta.
Morkullan är kärrens drottning . .. Om
morkullan är kärrens drottning så är
rapphönset slätternas konung.
Bartavellen (röd rapphöna,
ursprungligen från Grekland) förhåller sig till
rapphönan som kardinalen till ärkebiskopen.
Mellan en omelett på bröstvårtor av
rådjur samt en omelett på kalvnjure råder
samma skillnad som mellan en kurfurste
och en småstadsborgmästare.
Piggvaren kallas för sin skönhets skull
Havets fasan och förtjänar på grund av
sitt majestätiska omfång titeln
Fastlags-konung.
Vildsvinet är skogarnas otämde furste.
Den värd som ej kan skära för och
lägga för liknar ägaren av ett utmärkt
bibliotek vilken ej kan läsa.
Gåsen är en pikant brunett som man
gärna håller till godo med i den imposanta
blondinens (gödhönans) frånvaro.
Somliga människor frukta vid bordet
ett kullstjälpt saltkar och talet tretton.
Detta tal är ej något att vara rädd för,
så vida det icke skulle finnas mat för
flere än tolv. Vad saltkaret beträffar är
huvudsaken den att det ej strör sitt
innehåll över en god rätt.
Soppan är för middagen vad portiken
eller peristylen är för en byggnad." —
’ Den lysande store Honoré de Balzac
(1799—1850) var varken gurmand eller
gurmet, utan asket i allmänhet och
okritisk storslukare i undantagsfall. Likvisst
erhöll han i uppdrag att skriva ett appendix
till 2: a upplagan av "Smakens fysiologi".
Det heter Trailé des excitants mödernes
("Avhandling om moderna retmedel").
Blott några rader därur passa inom
vår ram:
"Jcltt folks öden bero på dess näring
och dess diet. Brännvinet har dödat de
indianska raserna. Jag kallar Ryssland ett
självhärskardöme som stöttas av
alkoholen. Vem vet om ej missbruket av
choklad har en viss betydelse i fråga om
spanska nationens förfall, en nation som
samtidigt med upptäckten av choklad
ämnade börja romerska riket på nytt?...
Ingen av våra statsmän vet vart det bär
med Frankrike, tack vare . . . dess
överdrivna användning av socker, av potatis
i stället för säd ..."
Nyligen anordnades i Frankrike en
enquéte med anledning av det nationella
kökets påstådda försämring. Svar ingingo
i massa, bland dem fyra från "De fyrtio
odödligas" krets.
Jean Aicard, den provengalske
diktaren, skriver: "Redan som helt ung
skröt jag med att ingen var mig överlägsen
i konsten att tillaga en omelett." — Jules
Claretie, dramaturgen, novellisten och
chefen för Théåtre Francais allt sedan
1885, lämnar receptet till le clafoutis, en
körsbärskaka från hans hembygd,
Limou-sin. — Emile Faguet, litteratur- och
teaterkritikern, avgiver en skön själs
bekännelse :
"Jag har aldrig varit varken gurmand
eller gurmet. Jag har aldrig älskat
bordets nöjen; det låg inte för min röst.
Dock har jag uppfunnit en rätt. För att
använda resten av en blodkorv, som ej
misshagac mig, sade jag: ’Lägg den i en
omelett’. Nåväl, jag fann den särdeles
angenäm. Troligtvis begriper jag
ingenting därvidlag."
Den fjärde akademikern, Frédéric
Masson, tillhandahåller utan reflexioner
ett arabiskt matrecept.
Bland övriga litterära personligheter,
som svarat på rundfrågan, märkes m: me
Juliette Adam, grundläggarinna av
Nou-velle Revue:
"Gurmandisen är ett tecken till över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
