Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mat och vitterhet. Kulinarisk skiss av Karl Benzon. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föräldrar född individ sitter i London och
skaldiskt behandlar en provengalsk
matkomposition som han första gången
avprovat i La Ville Lumiére ?!
En bland Englands vigaste,
oförväg-naste och högst värderade ekvilibrister på
"dårdiktens’’ halkiga arena är den år
1836 födde dramaturgen, humoristen och
tecknaren sir William Schwenck Gilbert,
salig sir Arthur Sullivans textleverantör
och författare till bl. a. "Mikadon". Han
skrev de hejdlöst roliga, i nytryck sent
omsider utkomna BabJs Ballads — sätt nu
inte "Bob’s!"
De infördes på sin tid i Thomas Hoods
skämtorgan Fun. En av dem, den som
här skall sysslas med, hade erbjudits åt
Punch, men refuserats av dåvarande
utgivaren, emedan den var "allt för
kannibalisk for hans läsares smak". Balladen
heter "Skepparhistorien om Nancy Bell"
och är för övrigt tonsatt av en
kompositör vid namn Jeffreys.
Diktaren träffar någonstädes på
Englands kust en gammal sjöman, som
berättar historien om briggen "Nancy Bells"
öde, sedan han på tillfrågan upplyst:
»A, jag är ju kock, och jag är kapten
och styrman på våran brigg
och en båtsman flink och kajutspelevink
och besättning på skepparns gigg.»
En högst egendomlig
sammansmältning av personligheter, tycker
frågostäl-laren, varefter han erhåller förklaringen
som onekligen är "kannibalisk". Nancy
Bell tornade mot ett rev i Indiska
oceanen, och blott tio lyckades rädda sig i
"skepparns gigg".
»En månad vi smunka’ på torrt och vått,
var mage var bara ett hål;
och så drog vi lott och gav skepparn ett skott
och fick oss vårt första mål.»
Och så expedierades och försvunno
i tur och ordning styrman, båtsman,
besättning och kajutvakt, ända tills blott
kocken och berättaren återstodo.
Naturligtvis ansåg kocken självskrivet att han,
om någonsin, just nu skulle få utöva sitt
yrke och njuta frukten därav. Men
rollerna blevo ombytta, och följaktligen låg
full vederhäftighet i upplysningen —
»Å, jag är ju kock, och jag är kapten
och styrman på våran brigg
och en båtsman flink och kaj utspele vink
och besättning på skepparns gigg...»
På en skånsk herrgård förärade mig
någon gång en ung dam av fransk
härkomst, guvernant till professionen och
vegetarian till konfessionen, ett litet stycke
gul kartong, på vars ena sida bemärktes
fyra anskrämliga, utmärglade gubbar,
enligt uppgift "vegetarianismens förnämsta
målsmän i England". På den andra lästes
en rörande kantilena, som enligt
nyssnämnda kriterium torde ha bearbetats
från engelskan:
För Hilma berättade modern
att vargen små lammen åt,
och barnet rördes till tårar,
men modern stillar dess gråt:
»Förstånd blev ej vargen givet,
han lyder instinkten blott.»
»Men vi ha förstånd,» sad’ då Hilma,
»och tycka små lamm smaka gott!»
Ponson du Terrail, tillverkare av den
snart sagt oändliga romanserien
"Rocam-boles barndom", "Rocamboles ungdom",
"Galérslaven Rocambole", "Rocamboles
bedrifter", "Rocamboles död",
"Rocamboles återuppståndelse", "Rocamboles
sista ord" ("Rocamboles på allmän
begäran sista ord?") och "Huru jag lärde
känna Rocambole", skrev sällan något
tänkvärt. Men han hade onekligen rätt
då han gjorde den betraktelsen att "Det
ätes mycket i de engelska romanerna".
De flesta av mina läsare torde ha
bekräftat denna sanning. Mången erinrar
sig nog huru kapten Marryatt i sin "Jakob
Ärlig" skildrar den tidens sjömanskost:
"Ena dagen fläsk och ärter, den andra
ärter och fläsk."
Men det bleve för vidlyftigt att plocka
exempel på prosans område. Nog ifall
det påpekas att den bekanta husmans-,
ursprungligen sjömanskosten lobscouse
("lappskojs" och minst femtio andra
svenska stavningar) första gången skönlitterärt
dyker upp i Tobias Smollets humoristiska
roman Peregrine Pickle.
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
