Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mat och vitterhet. Kulinarisk skiss av Karl Benzon. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det yttersta i dessa dagar synes ju
ett närmande ha skett mellan England och
Tyskland. Ursäkta då att jag nu anser
den tyskspråkiga litteraturen "ligga
närmast till hands". Här finnes mycket att
välja på — både husmanskost och mera
raffinerade ting.
Den i Österrike födde Aloys Blumauer
skrev några hänförda versrader till
lovprisande av vår goda broder Sus:
Heil Dir, geborstetes,
Ewig geworstetes,
Dutzend-geborenes,
Niemals geschorenes,
Liebliches Schwein!
Dichter begeisterst Du,
Eicheln bemeisterst Du,
Niemals gereinigtes,
Vielfach gepeinigtes,
Gutiges Schwein!
Svårt är att omdikta dessa rader till
svenskt tungomål, och då jag, trots allt,
vågar försöket, måste troheten mot
originalet bliva lidande i betänklig mån:
Hell dig, du borstiga,
hungriga, tårstiga,
dussinvis alstrade,
kokta och halstrade
älskvärda Svin!
Vers inspirerar du,
dra v konsumerar du,
aldrig förfinade,
mångfaldigt pinade,
trofasta Svin!
Helt annorlunda klingar den tonart
vari Heinrich Heine besjunger den
judiska sabbatsrätten schalet:
»Schalet, sköna" gudagnista,
dotter av Elysium!»
skulle Schillers lovsång låta,
om han nånsin smakat schalet.
Schalet är den himlaföda’
som Gud fader i sin kärlek
fordom lärde Moses koka
uppå berget Sinai...»
Troligtvis finnas flera och finare
former av schalet än den ryska ("scholent")
som jag sett beskrivas. Denna tyckes
nämligen vara blott en enkel köttsoppa
med mycket potatis och en extra tillsats
av fett, och den skulle väl knappt ha
förlett Heine till sådan lyrik som:
"Schalet är den sanne Gudens rena
(koscher) ambrosia, paradisets
lycksalighetsbröd, och jämförd med dylik spis är
Greklands falska hednagudars ambrosia
idel dyvelsträck."
Ja, det måste säkerligen finnas en
hel del variationer.
En med Brillat-Savarin och Grimod
de la Reyniére befryndad personlighet
var den ungefär samtidige estetikern Karl
Friedrich von Rumohr, född 1785 och
död 1843 av ett slaganfall vid
frukostbordet. Han skrev Geist der Kochkunst
— "Kokkonstens anda".
För en vidlyftigare presentation finnes
ej plats. Av detta skäl måste jag nöjas
med att kopiera von Ruhmors huvudregel
för kokkonsten:
"Utveckla ur varje ätbart ting allt
som är mest avpassat efter dess naturliga
beskaffenhet."
Och nu från "det stora
fäderneslandet" till den gemytlige herr Sörensens
lilla Danmark, där du bekommer
"Smörre-brö med pillede Reier, Carlsbergs Bajer,
Iskager og Rödgröd med Flöde".
Nog kunde det ha lönat mödan att dra
igenom både Holberg och andra klassiker,
men jag måste spänna den litterära
svång-remmen hårdare och inskränka mig till
några stilprov. De två första, på vers,
äro av Johan Herman Wessel (1742—
85), född i Norge på den tid detta land
var danskt. Troligtvis äro de ej lika kända
som hans dråpliga parodi-komedi
"Kier-lighed uden Strömper". Så här låta de
i alla fall:
»Kierlighed og Sm0rrebr0d.
At Sm0rrebr0d er ikke Mad,
Og Kierlighed er ikke Had,
Det er for Tiden hvad jeg veed
Om Sm0rrebr0d og Kierlighed.»
Parodi.
»Pigerne i Maglé-Olse
Forstaaer at lave herlig Pölse;
Man sätte Ölse for, man sätte Olse bag,
Pölsen beholder dog sin Smag.»
Sommaren 1836 gjorde den jylländske
författaren St. Blicher (1782—1848) en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
