Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett dystert minne. Av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor del med de sina — och varandras, ty
det var inte så noga — i Bahia och det
andra huset (den tidens gardister voro grova
syndare och marodörer, och kunna ej
jämföras med de nätta och dygdiga unga män
som nu draga kommiskläder). Om det
militära elementet var det förhärskande, så
fanns det dock andra sorters folk
representerade, sällskapet var verkligen vad man
kallar blandat, och det låter sig väl tänkas
att en världsomseglare där sökt hamn i en
liten Ullas famn . . .
Men den fasliga, osynlige resenären var
med! Och snart gick det mindre lustigt
till, snart gick där dagligen fattig- och
regementsläkaren, gamle doktor Berlin; han
snusade och tittade på dem över brillorna,
men kunde ingenting göra, endast att
tillhålla min far att hålla efter packet, och
röka i trappor och gångar med tjära tre
gånger dagligen. Min far var vänlig att
anförtro mig även detta. Det gick så till
att jag glödgade en stor sten, som jag lade i
en bleckpyts full med tjära, och så gnodde jag
för brinnande livet uppför de tre trapporna,
in i de trånga, långa gångarna, och så ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
