Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska, Jenny, om du inte vore så
argsint," sade han plötsligt.
"Tror du det? I så fall skall jag
be att få säga dig, att mitt lynne är det
bästa, jag har. Ilskan tackar jag Gud
för."
"Det var en konstig smak."
"Det är min enda familjeklenod."
Hon tog en mört på gaffeln och
rullade den i skorpsmulorna.
"Familjens blåaste juvel. Alla ilskna Lakar
bli tjocka och feta. Tänk på
härads-höfdingen. Han var som en gris. För
resten skall jag säga dig, att ilskan är
en kraft." Hon placerade
omsorgsfullt de sju mörtarna i det bruna smöret
i stekpannan.
"Ja, det skall gudarna veta," sade
Karl Edvard villigt.
"En god och härlig kraft. Jag
känner mig aldrig så lycklig, som när jag
är alldeles förfärligt arg." Hon ställde
ifrån sig tallriken på spisen och sträckte
ut armarna. Karl Edvard fick ett
egendomligt intryck af harmoni.
"Men jag undrar just, om jag har
någon krage," sade han med ens med
något långdraget bekymradt i tonfallet.
"Vet du, om jag har någon?"
"Du har dem strukna, alla tre,"
Jenny vände på mörten midt i pannan.
"Men om du lyder mitt råd, så går du
dit utan."
"Hvad menar du?"
"Hvad jag säger. Jag tycker inte,
moster Elise kan begära, att du skall
komma i löskrage, när hon har plockat
af oss tjugu kronor för att Axel gick
här i fyra dar och spottade snus."
Karl Edvards ögon blefvo
eftertänksamma.
"Ja, det förstår jag inte," sade han
långsamt. "Det har ju aldrig händt
förr. Men jag tror, att det är Frans-
son. Jag tycker det är, som om han
inte kunde med oss. Han ser så ut."
Jenny vände på de andra mörtarna
och tog upp den, som låg midt i
pannan.
"När jag ärfver Gårda, så skall
han få gå," sade hon med någonting
oomkullrunkeligt i rösten. "För resten
så passar inte stärkkragen till koftan."
"Koftan?"
Jenny nickade tyst..
"Du skall väl inte ha den i morgon
heller?"
Jenny vände sig hälft om och gaf
honom en stor blick. Någonting i de
ljusblåa ögonen sade tydligare än ord,
att hon inte skämtade.
"Jo, det är just hvad jag ska."
ÄTTONDE KAPITLET.
"Det, som Fritz är mest intresserad
af, det är nog estetik. Han är ju så
förfärligt beroende af, att allting är
vackert," sade fru Martha. "I Uppsala
bodde han hos professorskan Amnell,
för hon har inackorderingar, och
eftersom hennes svägerska öfverstinnan är
min allra bästa vän, så hade de
naturligtvis blifvit stötta annars. Men det
höll i alla fall på att bli brytning mellan
mig och Amelie, för Fritz kunde inte
alls trifvas med professorskans
möbler."
Fröken Elise höjde en liten
hårsmån på ögonbrynen.
"Kunde inte trifvas med
möblerna?" sade hon långsamt och med en
viss betoning.
"Nej, inte alls," sade fru Martha
och runkade på hufvudet. "I somliga
fall är Fritz förfärligt lik mig. Han
är oerhördt känslig för somligt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
