Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej, det har du absolut rätt i.
Men om nu ingendera af dem rör en
fena — ?"
Alfhild afbröts af Fritz, som
långsamt kom in öfver matsalen. Han hade
halmhatten långt bak i nacken, och på
pannan syntes, att han svettades. Hyn,
som vanligen var färglös, hade en svag
underton af rödt.
"Det var en kolossal värme,"
utbrast han snörflande. "När man har
gått en stund, är man nästan konfys."
"Kan förstå det, kära Fritz, efter du
glömmer ta af dig hatten," sade Elise
i ovanligt torr ton.
Den röda undertonen i Fritz’ hy
blef en liten smula märkbarare.
"Snälla tant Elise, jag ber verkligen
om ursäkt." Han tog hastigt af sig
hatten och lade den på en stol. "Men
man är ju så van vid tamburer och
saker. Jag skall för resten ta mig
friheten att säga tant Elise en sak."
"Och det är?"
"Att om jag vore tant Elise, så
skulle jag ta och balka af
handkammaren en gång till och det till tambur.
Korridoren är alldeles för
stämningsfull för galoscher och paraplyer.
"Isynnerhet på vintern är det en
sjudundrande stämning," sade Alfhild.
"Jag har alltid begripit, hvarför folk
inte kan få tag. i nordpolen. Vi ha den
i korridoren. Jag tycker, att Elise
skulle bjuda hit Cook."
"Du pratar," sade Elise som i
tankar. Hon såg på Fritz.
"Men tycker du, det vore riktigt
rätt att göra det? Jag menar, balka af
handkammaren om igen?"
"Hvad skulle det vara för orätt i
det?"
"Egendigen har jag tänkt på det
själf. Inte för stämningens skull, för
jag kan inte se någonting pietetslöst i,
att man hänger upp sina ytterplagg
ordentligt. Men det är verkligen inte
alltid så varmt där."
"I vintras rann det från väggarna,
så vi hade full skridskobana till jul,"
sade Alfhild.
"Men som du vet, tycker jag inte
om att göra förändringar," fortsatte
Elise tveksamt. "Jag tycker, att det,
som förfäderna gick här och tänkte
och räknade ut och byggde upp åt oss
för århundraden tillbaka, det skall man
respektera. Jag har tänkt många
gånger, att om jag hade blifvit född på
den tiden och lefvat tills nu — ni skall
inte tycka, att jag talar ogudaktigt, för
det är ju bara en fantasi — så skulle
inte den minsta förändring ha skett
på hela Gårda. Hvarenda sten skulle
ha legat på precis samma ställe som
den hade blifvit lagd från början, och
allting skulle ha varit på precis samma
sätt nu som då."
"Vi skulle ha stekt strömmingen
på spett och bränt en häxa om
lördagarna," sade Alfhild glädtigt. "Och
Elise von Lake skulle ha ätit gröt ur
samma lerbunke som Fransson och
slickat af skeden. Och ingen på hela
Gårda skulle ha användt näsduk —"
"Alfhild."
Det blef tyst några ögonblick. Fritz
satt och betraktade Elise. Hon hade
något i ögonen, som han aldrig
observerat förr, något nästan fanatiskt, som
plötsligt rörde honom.
"Jag skall säga tant Elise min
mening. Jag tycker det, som tant Elise
säger, är utmärkt vackert. Förfäderna
och deras gärningar skall man
naturligtvis respektera."
Elise såg angenämt berörd ut.
"Men i fråga om en sådan här sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
