Bonniers Månadshäften / 1913 / 493 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som skulle göras, och spridde dem på en
enda dag till ett afstånd af 30 dagsresor. I
sorgespelet Agamemnon af Eschylus
omnämnes, huru eröfrarens gemål, ännu
samma natt Troja intogs, genom
signaleldar erhöll underrättelse om händelsen
oaktadt afståndet utgjorde icke mindre än
555 kilometer. Signalposternas antal var
vid detta tillfälle 8 stycken.

Romarväldets hufvudtelegraf var
likaledes en eldtelegraf, använd hufvudsakligen
för militärt men stundom äfven
kommersiellt ändamål. Med rikets tillväxt blefvo
bevakningslinjer utmed gränserna
nödvändiga. Som stödjepunkter för dessa anlades
vårdtorn af trä omgifna af palissader. Vid
dagsljus hissades en purpurfärgad fana
från deras krön och nattetid angåfvo
tornens brinnande facklor och bloss
bevakningslinjens sträckning.

De fordomdags i vårt land resta
vårdkasarna, som tändes för att uppbåda folket
i kritiska tider, utgöra äfvenledes minnen
från dylika signalsystem.

Den långa medeltiden, fattig som den
var på nya uppslag, har icke att uppvisa
några egna lifskraftiga uppfinningar på
telegrafens område. Det mesta som
förekom var ärfdt från antiken: bål och
facklor, brinnande på höjder eller å befästa
torn efter mönster från den romerska
gränsbevakningen. Brefdufveposten, som under
antiken någon gång förekommit hos
greker och orientaler för att befordra tillfälliga
meddelanden exempelvis från de offentliga
spelen och belägrade städer, återupptogs
af araberna och organiserades af dem till
verkliga signallinjer. Sultan Nureddin
uppehöll därmed en mycket liflig och
snabb förbindelse mellan de olika delarna
af sitt vidsträckta rike och likaså anlade
storturken efter Budapests eröfring en
brefdufvelinje däremellan och
Konstantinopel.

Kyrkoropare med signalbräda.

Det man under dessa århundraden
icke kunde bringa till verklighet eller
föra till önskad effektivitet på
signalväsendets område sökte man emellertid på sina
håll ersätta genom gagnlösa hugskott och
fantasier. Den ryktbaraste och märkligaste
af dem alla är den, som inledningsvis
berörts här ofvan och som grundade sig
på hypotesen om en
magnetnåls förmåga att
på långa afstånd sätta
en annan nål i rörelse
tack vare »sympatisk
influens» dem emellan.

Tornväktare.

Det förtjänar
påpekas att denna
sympatitelegraf räknat
bland sina målsmän
t. o. m. tidehvarfvets
största ande, Galilei,
ehuruväl han icke
lämnat efter sig något
uttalande öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>