Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från den svenska idrottens barndom. Av Erik Bergvall. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, resulterade majorsförhöret med mig
i ett påpekande av det olämpliga i att en
officer uppträdde i uniform på velociped,
och jag slapp arresten. Sådana voro
åsikterna på "then tiden". Och nu, tänk vad
nytta velocipeden gör i arméns tjänst!
1893, således i år för jämnt tjugu år
sedan, deltog jag för första gången i en
rent militär tävling. Redan 1890 hade
Svea livgarde givit klaven till dessa
militära idrottstävlingar genom att i maj
anordna den första av detta slag. I 1893 års
garnisonstävlan var det första gången,
som officerare deltogo bland manskapet.
Vi voro den gången blott två, "långa
Lagerberg" vid I. 2, den kände hopparen,
och undertecknad. Lagerberg placerade
sig som "etta" i hopptävlingarna, och jag,
som deltog i löpning på en engelsk mil
(1609 m.), lyckades ehuru fullkomligt
otränad komma in som femte man bland
pristagarna. Vi avstodo naturligtvis våra
pris till närmaste man, men ändå väckte
vårt deltagande stort uppseende och
dryftades mycket. Meningarna voro delade
på tvenne partier — det ena som tyckte
att det var duktigt och bra gjort och
hoppades exemplet skulle vinna efterföljd,
och det andra, som ansåg, att det ej
anstod en officer att tävla med manskapet.
Den förstnämnda åsikten kan uttryckas
genom vad dåvarande kaptenen Balck
skrev i sitt referat över dessa tävlingar,
infört i Tidn. f. Idrotts nummer av den
1 juni nämnda år: "Befälets goda
föredöme skall ovillkorligen verka gott på
truppen; officerens deltagande sida vid
sida och i full likställighet med soldaten
i tävlan om duktiga egenskaper skall
medverka att befästa god kamratanda, och
truppen skall lära sig att värdera den
förman, som tillika är föregångsman, när det
gäller att komma säkert fram under svåra
och ansträngande förhållanden. Därför
heder åt de officerare, som brutit isen
och visat det efterföljansvärda föredömet.
Det var denna gång visserligen endast
två, som deltogo i tävlingarna, men det
är att hoppas, att de bliva fler vid
kommande idrottstävlingar. Vi äro nämligen
övertygade, att det är många, som äga
förmåga, om blott vilja finnes."
Och för den motsatta åsikten kan
uttrycket "champinjonidiot" vara
karaktäristiskt nog. Det var många kamraters
"smeknamn" på Lagerberg och Drake
efter nyssnämnda och flera därpå följande
tävlingar, vari vi lika fullt deltogo.
Tempora mutantur et nos in illis!
Många flera "historietter" skulle jag
kunna framdraga från 1880- och 90-talen,
men de här ovan relaterade få vara nog
för denna gången. Nu har idrotten och
dess organisation vuxit sig stor och stark,
och alla människor inse dess kolossalt
stora betydelse för släktets både andliga
och fysiska daning. Till och med
fruntimren deltaga nu, utan att bli förhånade,
i snart sagt all idrott.
Einar Nerman.
Einar Nerman berättar:
Jag är född i en
sjöstad, Karlskrona,
varför ganska
naturligt mina äldsta,
flesta och
varaktigaste minnen av den
tidens idrott knytas
samman med havet
i vinter- som i
sommardräkt.
Vår idrott anslöt
sig på vintern till att
på nattgammal is "trycka nollor", att pä
stålskon ströva vida kring den på öar rika
skärgården, att på de stora fjärdarna med
skridskosegel och i isjakt tävla med
vinden i hastighet, eller ock att på
skridskobanan lära oss att skriva den sista
"flammans" namn i isen. Skidor voro för oss
så gott som okända, och backarna
användes endast för att på dem susa ned på
kälke eller "drog".*
När ångbåtarna på vårsidan brutit
breda rännor i isen, var det vårt stora
* Stor, bred lastkälke, vanligen försedd med
fyra uppstående spärrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
