Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Grinjovas historia. Några konturer av ett kvinnoöde. Av Valdemar Langlet. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukar användas, när man talar till
eller om bekanta.
"Nå hör då," sade Antonina
Justi-novna. "Min väninna, som var här,
heter Nadesjda Grinjova och är gift
med författaren Grinjov. Vi är goda
vänner och kallar varandra Nadja och
Ninusjka, som du hörde. Har vi
verkligen aldrig talat om henne? Ja, hon
har visst inte varit hos oss sedan du
kom hit, för Vladimir Gavrilitsj–––
men visst känner du väl till honom,
åtminstone namnet?"
Det kom för mig att jag någon gång
under en viss sorts berättelser måste ha
sett namnet V. G. Grinjov utan att
dock så mycket fästa mig vid det. Om
jag inte kom orätt ihåg, tydde hans
arbeten på talang, men en sjuklig sådan;
hans människoskildring var åskådlig,
men ämnena besynnerliga,,ofta
frånstötande. Man kunde komma på den
tanken att författaren var epileptiker.
"Har han inte skrivit något som
heter ’Rusiga nätter’, eller något dylikt
besynnerligt?" frågade jag.
"Jo det har han," svarade mina
vänner båda på en gång.
"Men Vladimir Viktorovitsj kan
gärna höra alltsamman från början,"
fortfor Antonina. "Historien är både
vacker och sorglig och kan inte berättas
i två ord. Tag därför ett glas te och
en assiett med konfityrer, och hör noga
på vad jag berättar.
När det började var hon bara nitton
år–––––-"
"Och hur gammal är hon nu?"
"Tjugufyra. Men avbryt mig inte
med onyttiga frågor. Vad har du för
intresse av Nadjas ålder! — och hon
hotade mig med fingret. — Således,
hon var bara nitton år, när hon
förlovade sig med Grinjov, på den tiden
en ganska hygglig ung man och en
talang som man hoppades något av.
Han satt inne med stora möjligheter,
som man säger. Men du vet hur det
ofta går med våra möjligheter här i
Ryssland. De slutar med att bli
omöjliga."
Jag visste att det var så. Det ser
ibland nästan ut som om Ryssland vore
ett träd, på vilket ingenting riktigt vill
mogna. Till och med de verkligt stora
— en Gogol, Dostojevski och andra,
ja man kunde också nämna Tolstoj,
få mot slutet av sin bana över sig
något underligt, skrumpet. Och hur
många av de mindre profeterna ser
man inte i förtid vissna och torka,
stanna i växten, innan de hunnit skapa
sitt storverk, brytas och dö. Garsjin,
novellisten, kastade sig från fjärde
våningen ned i gatan och slog ihjäl sig,
sedan han skapat några av de finaste
små berättelser litteraturen äger.
Niko-laj Uspenski skar halsen av sig, och
hans kusin Gleb kom på dårhus; han
fick delirium tremens. Koltsov söp
på sin tid ihjäl sig och Nadson eller
vem av dem det var dog vid några och
tjugu år i lungsot och elände. Undgå
de ryska diktarna att förtäras av
sjukdom eller egna laster, så är det ofta
något halvt eller på annat sätt underligt
med deras arbeten i all deras genialitet.
"Vladimir Gavrilitsj’ öde blev
dubbelt olyckligt," fortsatte Antonina sin
berättelse. "Han tycks vara på
något sätt ärvtligt belastad — ytterst
vanligt i detta land, där man kanske
med större hänsynslöshet än
annorstädes sätter barn till världen. Hans
diktning stannade i växten och råkade
på avvägar, och samtidigt gled han själv
med oroande hastighet vägen utföre.
Han förlorade snart fullkomligt herra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
