Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En saga. Av M. Gorki. Övers. från ryskan av Helmer Wanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade båda ner: fästmannen^ föll ned på
marken rätt i kalkbrunnen, under det
att brodern fastnade med kläderna och
blev hängande i luften, varifrån han
slutligen befriades av arbetarna. Han
vrickade endast sina händer och fötter
och blev illa tilltygad i ansiktet, men
fästmannen bröt ryggraden i fallet och
blev uppskuren i ena sidan."
Systern rev krampaktigt med sina
fingrar i marken, uppkastande ett moln
av dam; hon grät länge — mer än en
månad, men sedan började hon bliva
som modern: mager och utdragen och
talade med en hård, kall stämma:
"Du — min olycka!"
Han hörde stillatigande på,
sänkande sina ögon mot marken. Systern
klädde sig i svart, och då hon träffade
brodern, pressade hon tänderna så hårt
tillsammans, att kindkotorna stodo ut
som skarpa hörn; han undvek att möta
hennes blickar och fortsatte med sina
ritningar och utkast, sluten och
stillatigande. Så förflöt livet, till dess han
blivit myndig; men från den dagen
uppstod emellan dem en öopen
fiendskap, och sedan upptogs allt deras
intresse av en ständig strid, som yttrade
sig i ömsesidiga förebråelser och
förolämpningar.
Den dag, då han blev myndig, sade
han henne:
"Det finns varken kloka trollkarlar
eller goda feer, det finns blott
människor, en del — elaka, en del —
dumma, men allt som säges om
barmhärtighet, om godhet, det är endast — en
saga! Men lag vill göra sagan till
verklighet. Du kommer väl ihåg, att du en
gång sade: "i ett rikt hus måste alla
vara vackra eller förståndiga"? I en
rik stad måste också allt vara vackert.
Därför skall jag nu köpa mig jord utan-
för staden och uppföra där ett hus för
mig och andra vanskapliga. Jag skall
föra dit.demjrån denna stad, där livet
kännes, dem tungt, och då slipper du
se dem–––-—"
"Nej," svarade hon, "du skall icke
göra detta! Det är en dum tanke!"
"Din tanke?"
De tvistade avmätt och stelt, som
människor alltid göra, då de intensivt
hata varandra, och då de icke behöva
dölja sitt hat.
"Det är redan bestämt!"
"Vi få väl se!" svarade systern.
Han höjde på axlarna och gick;
efter någon tid erfor systern, att jord
redan var köpt och — än värre — att
grundläggarna redan höllo på med
grunden och att ttt tiotal hästar voro
sysselsatta med att forsla fram tegel,
sten, järn och bjälkar.
"Du är ännu som ett barn. Du tror
visst, att detta är en — lek?"
Han teg.
En gång i veckan for systern -—
•mager, välväxt och stolt — ut med sin
lilla vagn, som hon själv körde, och
färdades långsamt förbi bygget, som
allt mer och mer fullbordades. På
avstånd såg hon brodern, som mer än
någonsin liknade en krabba: han
klättrade omkring på byggnadsställningarna
med en käpp i handen, iklädd en mjuk
mössa, dammig och grå; ibland tyckte
hon då, att han såg ut som en stor
spindel. Väl hemkommen, betraktade
hon honom uppmärksamt. Hans ögon
började bliva mjukare, klarare.
"Nej," sade han lågmält, "jag har
funnit den bästa lösningen för oss båda.
Det är härligt att arbeta på detta bygge,
och jag känner, att jag snart skall vara
en lycklig människa ——–––-"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
