Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Al när, och Atis vatten, må ej förvexlas det ac, eller al,
som skall vara stammen icke blott till Acer, Lönn, och acer,
sharp, ulan ock till Ilex, VIex och Allium *).
Då inan så lätt beslår etymologerne i Grekiska och
Lalin, torde forlälas, alt man icke obesetl antager alla de
Cel-tiske. Der man likväl har bestämd anvisning att söka
deriva-lionen i Gallien, antager man den gerna med tacksamhet.
Som Plinius uttryckligen säger, alt »Betula est arbor gallica,11
så är dess derivation af trädets celtiska namn, Betu, mer än
sannolik. Men alt harleda Festuca, af celtiska ordet Fest,
föda, betesmark ar litet mer äfventyrligt, fasl nuvarande
Fe-stucæ gifva god foda at boskapen pa betesmarkerne; ty Fe-
och betyder den lilla Sili-vexten, t äfven af detta slägte finnas
arter, soin lemna detta atherol,arlade gummi. Från dessa är den
stora namnfamiljen med Selinum till typ alldeles till sin betydelse
skild, hvarföre den art deraf, som till egenskaper med de
förulnäm-de öfvereiistämde, al Dioscorides benämdes ’EXaio-oeUvov. I alla
dessa namn ingår således alls icke vatten, hvilket derlöre
tillägges i composita af Sison. Ett sådant är Sts-ymbrium, om hvilket
namn man icke ens framkastat någon annan etymologi än den
ogrundade förmodan att det skulle vara beslägtadt ined de gamlas
Ztoüuflnov. De äro lnmmelsvidt skilde; hvad de gamles Sisymbrium
var hvarken har el.er kan blifva tvifvelaktigt: den är nemligen
Menlha aquitica! som Diocondes sjelf uppgifver alt ’den skiljer
sig frän Menlhæ genom sina i ruiida lockar eller flockar sannade
blommor och vextställe locis irriouis, liüger val deruti tillräckelig
anvisning pä dess etymologi ai la oj v ’öyßoioy, ai öußQéio, irriguo.
— Skulle namnet Silene verkligen aise arternas klibbighet, härleddes
det väl otvunguare ai Zii och — fvrj, ettårig eller
ajtonblomstran-de Silirext, eller — èvöio den öfver ailt Sili-klibbiga, än det
antagna Zt(ö.r), spott, som ar nog mycket hårdraget Men vi finna
ingen antydan hos de äldre på denna etymologi, tvärtom endast
på de llestas egenskap att blomma om aitnarne elier natterne (Lat.
Vesper lina, Nocti/lora). Dioscorides, som innefattar Silene under
Lychnis, tolkar s,cll delta med Lucernula, ett litet ljus i natten,
(lika historiskt oriktigt, som faktiskt omöjligt förklaras Lychnis vara
benämiKl elter dess användande till lampvekar) och ännu i Casp.
Bauhini dagar var denna idé-association så öfvervägande, all
e-ler llesperis och Lunaria följer omedelbart Silene och Lychnis,
mellan hvilka visst icke något annat samband kan upptäckas.
Silene (af ]vt]) är väl snarast likbetydande med Lunaria, ty som
solen var dagsblommornes drott, var i den gamla iiaturmythiken mår
nan herrskarinna för nattens.
*) Af alla gissningar öfver det sista namnets ursprung är den äldsta
val den sannolikaste, neml alt det, som i äldre tider älven skrefs
Ahum är af samma siam med Ila/o, utdunsta, emedan ingen
Europeisk art har staikare utdunstning eller lukt, och den mer än någon
annan drifver på transpirationen, egenskaper som först måste falla i
ögonen, och frän aldra äldsta tider varit kända och i huskurer
använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
