Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre for norden nya epipactis-arter
mentärt rostellum befunnos bägge s|n nära E. viridiflora sensu Müller;
de ansågos dock tydligt skilda från denna, varför Lancasliire-lypen
beskrevs som f. dunensis T. & T. A. Steph. och Wight-typen som f.
vectensis T. & T. A. Steph. En tredje ny brittisk tvp, likaledes autogam
och med rudimentärt rostellum, beskrevs året därpå från en skog vid
Guildford (Surrey) som E. viridiflora var. leptochila Godt’. (Godfery
1919a pp. 37—42).
I avsikt att närmare studera vad som på kontinenten ansetts vara
E. viridiflora, besökte Godfery sommaren 1920 Thorenc (i Alpes
Maritimes), där denna art uppgetts vara vanlig. Han anträffade där
också en Epipactis, som Milp Camus identifierade som sin och sin
faders E. latifolia subsp. viridiflora. Till blombyggnad (väl utvecklat
rostellum) och pollinationsbiologi (allogami) överensstämde den dock
fullständigt med typisk E. HeUeborine och kunde ej betraktas som
artskild därifrån. Det lyckades emellertid Godfery att finna ett litet
bestånd av en typ. som in i minsta detalj stämde med H. Müllers
beskrivning av E. viridiflora. Denna erhöll det nya namnet E. Muelleri
Godt’. (Godfery 1921 a pp. 101—106), och som en naturlig följd kom
upphöjandet av E. viridiflora var. leptochila till egen art under namnet
E. leptochila Godf. (Godfery 1921 b pp. 146—147), varefter T. & T. A.
Stephenson (1921 b p. 205) överförde f. dunensis och f. vectensis från
E. viridiflora till denna nya art och samtidigt gåvo dem varietetsrang.
Några år senare upphöjde Godfrey (192(5 pp. 65—68) den förra
varie-teten till art under namnet E. dunensis Godf. Denna var då utom från
Lancashire känd även från Anglesey och har senare anträffats även i
Frankrike (Dép. La Manche) (Meslin 1927, 1928 pp. 217—218) och
troligen även i Belgien (Godfery 1933 p. 78) -1 - Den senare varieteten
lick däremot artrang först 1940 under namnet E. vectensis Brooke
& Rose (Brooke & Bose 1940 pp. 81 -89).
Något tidigare än Godfrey återupptäckte Zimmermann (1922 a & b)
E. viridiflora sensu Müller och förklarade denna genom saknad av
rostellum ej blott art- utan även släktskild från E. llelleborine. Han
beskrev den sålunda som Parapactis epipactoides W. Zimm. Det nya
släktet har med rätta ej accepterats av någon av följande forskare.
Lyckligtvis är Godferys beskrivning ett år äldre, varför hans artnamn
blir det giltiga.
1 En uppgift om dess förekomst på dyner vid Östersjöns sydkust |Usedom)
(T. Stephenson 1928 pp. 273—274) förefaller mindre sannolik ocli fordrar ytterligare
bekräftelse. .lag har nämligen haft tillfälle se ett ganska rikt Epipocf/s-material
från dessa trakter utan all däri kunna finna något spår av denna art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
